Sanna kom hem en snabbis för att sno åt sig en puss och lite pepp inför resten av kvällen på jobbet. Hon passade än en gång på att påpeka för mig att det är höst, och att det innebär en massa bra och vackra saker. Jag kände mig kluven, men ville inte avfärda hennes påstående helt. Så jag gick ut, och gjorde en studie av hösten. Det här är vad jag såg:
Jag såg träd som kämpade emot den oundvikliga processen där klorofyllet bryts ned och ersätts av karotenoider, som får lövverken att framstå som flammande brasor. Regntunga grenar som rister i vinden och sakta tappar sina löv och förbereder sig på en vinter i naket tillstånd. Desperata åtgärder för att rädda det som återstår av fotosyntesen i en värld under nollpunkten.
Jag såg vägarbeten och renoveringsprojekt inkapslade i presenningar för att skydda mot väderangrepp. Hastigt uppstartade efter sommarens semestrar, nu stressigt påskyndade för att hinna bli färdiga innan tjälen sätter sig i marken och snö och kyla gör arbetet plågsamt för de overallklädda och morgonpigga.
Jag såg människor vars kläder signalerade att de befann sig i det ambivalenta tillstånd som vi nordbor passerar genom så här dags varje år. Den tid då våra sommarkläder börjar kännas för kalla, men våra vinterkläder fortfarande hänger längst in i vindsförrådet, täckta av plastsäckar, och överströdda med malkulor och wunderbaums. Samtidigt har vi gått på slutsommarrea och köpt på oss diverse nya plagg som vi envist försöker exponera för omvärlden de sista skälvande veckorna innan vi blir tvungna att dölja allt under en bylsig jacka.
Vidare såg jag igelkottar som frenetiskt sprang omkring och letade efter strategiska platser att genomföra sin aftontoalett på innan de tar på sig nattepajtan och går och lägger sig inför den långa sömnen.
Jag såg vattenpölar och lövslammade brunnar; regnmoln och vågkrusningar; paraplyer och för tunna skor; fallfrukt och blommor som överlevt sig själva.
Det var ganska vackert. Det var höst, och det var tydligt att förändringen har börjat. Att vintern kommer att komma. Som alltid snabbare än man tror.
söndag 9 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ordet "nattepajta" kastade mig tillbaka flera år i tiden och plötsligt var jag i ett kök högt upp i ett hyreshus i Finntorp. På köksbänken satt en lillasyster iklädd just detta plagg..
Har Sanna lärt dig det ordet eller är ni SÅ lika?
Ha ha. Valet av just det ordet var nog en blinkning till nämnda lillasyster, som lärt mig det förträffliga uttrycket. I min familj sa vi pyschmysch om samma sak.
Skicka en kommentar