Klara besked vid båtkatastrofer

Jag har varit på Ålandskryssning i natt. Det var en säregen upplevelse, och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det. Om raggande lastbilschaufförer, drängfulla bufféätare, karaokebaren, taxfreeshopen, kalsongkillarna med birafester i hytterna och om de finska white trash-kvinnorna. Men jag avstår, för jag tror att jag behöver smälta det lite till.

Men en sak måste jag bara nämna. Säkerhetsinstruktionen.

Eftersom det var exakt tretton år efter Estonia var jag ganska noga med att läsa in mig på utrymningsplaner och andra säkerhetsinstruktioner. De flesta av dem var ganska tydliga, och jag kände mig trygg när vi taxade ut genom skärgården. Men sen kom jag ut på däck, och började läsa instruktionen för hur man ska sjösätta livbåtarna. De första fyra punkterna var glasklara, och handlade om att spänna vajrar, lossa spärrar och veva ner båten till relinghöjd. Sen följer:

5. Embarkering
6. Slacka inridarna

Här krävs det vissa förkunskaper för att hänga med. Förkunskaper som jag inte tror att man kan förvänta sig av en genomsnittslig Cinderella-resenär. Jag tror att det där någonstans kommer att bli totalstopp. De flesta kan möjligen klara av att tolka embarkering som att det är dags att kliva på. Sen tror jag inte att någon kommer att slacka inridarna, utan alla kommer bara att slita i allt som går att slita i, för att få ner båten i vattnet. Med ett plask. Eftersom inridarna inte är slackade.

Hur svårt hade det varit att skriva något lite tydligare?

För övrigt är det Sannas födelsedag idag. Hon är finast i världen, och nu ska vi ut och äta!