Naturromantik

Sanna och jag tog en tvådagarspaus från verkligheten och gav oss ut i skogen. Med tält, mat och allt vi kunde behöva i våra ryggsäckar travade vi ut bland mossa, ljung och sjöar. Vi hade det hur mysigt som helst. Tände en eld vid en liten sjö och grillade på kvällen, och vaknade av fågelsång på morgonen. Luktade skarpt av brasa och skog när vi satte oss på bussen hem igen i går eftermiddag.

Och då slog det mig. Väldigt många av mina vänner har aldrig upplevt det där. Har aldrig gått rakt in i en skog för att leta efter en vacker plats. Aldrig krupit in under en gran för att hitta torra kvistar att tända elden med. Kanske aldrig ens suttit sent en kväll och beundrat stjärnornas reflexer i en spegelblank skogssjö, utan ett hus så långt ögat kan nå.

Det är väldigt synd om de som aldrig gjort det. Och det är något väldigt fel på ett samhälle där det betraktas som lite konstigt att avstå från vissa bekvämligheter och ge sig ut i naturen.