Stockholm sänker skatten med 20 öre 2008. Därmed har man uppnått sitt vallöfte om en skattesänkning med 50 öre under mandatperioden. Alla ivriga förespråkare av sänkta skatter kan luta sig tillbaka och njuta av några hundralappar mer per person, medan den offentliga sektorn får fortsätta att dras under rivjärnet. Det är inte svårt att räkna ut vilka som drabbas.
För mig personligen innebär den här skattesänkningen att jag från nästa år får ungefär 52 kronor mer i månaden kvar efter skatt. Det räcker till en pizza på den lokala pizzerian, ett stort paket Ben & Jerrys eller en stor stark och lite chilinötter på krogen. En gång i månaden.
För Stockholm i stort har jag inte sett några siffror på vad det innebär. Men grovt räknat kan man tänka att om 400 000 personer betalar i snitt lite mindre skatt än vad jag gör, så blir det 20 miljoner kronor. I månaden. Och på ett år 240 miljoner. Tänk er själva vad man kan göra för 240 miljoner.
Jag är till och med fullständigt övertygad om att man för 240 miljoner kan skapa offentlig verksamhet som de allra flesta medborgare skulle uppskatta till att vara värd mer än 50 kronor per person och månad. Alltså vore det samhällsekonomiskt lönsamt att behålla de pengarna i det offentliga, istället för att pytsa ut dem till pizzor, glass och öl.
Mina skattepengar får ni gärna behålla. Jag kan ge tillbaka dem varje månad om ni lovar att göra något bra för dem. Har ni autogiro?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Å andra sidan så inehöll budgeten okså ett antal satsningar på ofentlig sektor.
Som jag ser det så har jag inget emot att byråkratin dras ned så länge skola bibliotek och liknande får mer resurser.
Problemet är att när byråkrati dras ner brukar det innebära att färre får göra mer, eftersom det i grunden är ungefär lika mycket verksamhet som ska presteras. Med sjukskrivningar och andra kostnader som följd, och nettot brukar bli ett nollsummespel.
Älskade ditt "Rapport från jordbävningen"-inlägg, detta inlägg, ja egentligen alla dina inlägg som är så där charmigt surrealistiska!
Kul, Jens.
Ja, jag vet. Var dock tveksam till att skriva det då det inte representerar mina politiska åsikter särskilt väl. Falsk marknadsföring av mig själv snarast. Men kul, det var det!
Det här är surrealism på hög nivå. Jag vet inte vad jag ska tro. Lite som med din profilbild. Det är kanske ironi, det har jag hört talas om, men aldrig begripit.
Skicka en kommentar