På vårt lokala Coop jobbar flera killar med osedvanligt stora glasögon. Deras brillor är av den typ som unga killar i Stockholm kan bära av i huvudsak två anledningar. Antingen är de nördar, som bor hemma hos sina mammor, samlar på fjärilar i formalin, och som väljer glasögonbågar som är billiga och praktiska. Eller så är de coola, dyrkar det amerikanska nördidealet som odlats i rakt nedstigande led från Hefner och framåt, och som väljer glasögonbågar som är svindyra men ser ut att vara billiga och praktiska. I vanliga fall gör kläder och övriga attribut det enkelt att snabbt urskilja vilken sort man har att göra med, men iklädda den orangea kassauniformen är det lätt att ta miste.
Vi bestämde oss ändå ganska snabbt för att Hannes antagligen tillhörde de coola. Hans glasögon, som dessutom bytts ut ett par gånger, var helt enkelt för extrema för att bara vara nördiga. Sedan var det något med skorna, och hur han alltid såg ganska avslappnad och cool ut när han räckte över växel och kvitto. Ismael var vi mer osäkra på. Och den tredje killen, vars namn jag har glömt, och som jag inte har sett på några månader, var helt omöjlig att avgöra.
I senaste numret av People fick vi bekräftat att vi hade rätt. Hannes är konstnär, insnöad på att göra stilsäkra porträtt av amerikanska knarkkungar, och mannen bakom de stora porträtten av Dov Charny som hänger på American Apparels väggar. Utbildad på Idun Lovén, och givetvis stencool. Glasögonen är ingen slump, utan ett högst medvetet modeattribut.
Nu väntar jag bara på att se Ismael fronta ett indieband på någon liten festival i en källare. Kanske kan han göra en Ken, och sälja demon exklusivt under disk på Coop i Kristineberg?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar