tisdag 27 november 2007

Värdelöst ovetande

Häromdagen diskuterade Sanna och jag huruvida ett uppslagsverk skulle vara en bra idé eller inte. Kanske var det bara ytterligare ett steg i vårt projekt att förverkliga oss själva som vuxna. En trofé att placera i bokhyllan, och som skulle förvandla oss till något som vi tänker oss att vi vill vara. Eller så var det tänkt att fungera som en homage till våra respektive barndomar, som båda bär det gemensamma att när diskussioner uppstod runt middagsbordet kring ett eller annat så följdes det alltid av frasen ”slå upp det”, och en djupdykning ner i uppslagsverket.

Naturligtvis kom vi in på jämförelser mellan det traditionella uppslagsverket i bokform och det mer moderna digitaliserade. Bokvarianten står sig slätt mot sin efterföljare när det kommer till att hållas uppdaterad. Länder byter presidenter, huvudstäder och gränsdragningar; människor föds och dör och nya upptäckter inom forskningen ställer gamla vedertagna fakta i ett nytt sken. Där kan Bra Böckers Lexikon med några år på nacken inte mäta sig med NE.se eller Wikipedia. Men böckerna har något annat. Känslan att få sätta sig med en stor bok framför sig och bläddra bland bilder, texter och diagram. Den känslan kan ingen webbsida i världen frammana.

Som nyförvärvad till de läsandes värld var Barnens Lexikon en av de första böcker jag fick. Med ett barns vetgirighet slukade jag sidorna, och memorerade varenda häpnadsväckande fakta. Ibland till mina föräldrars stora förtret. För hur kul är det när ens femåring på frågan om man har några husdjur svarar att ”vi har kvalster, de bor i sängarna och på våra näsor”?
Men läsandet, som sedan fortsatte i mammas och pappas betydligt mer omfångsrika uppslagsverk, gav mig också en massa bonuskunskaper. Sådant som somliga kallar värdelöst vetande, och andra för TP-kunskaper. Sådant man bara vet, utan att veta hur man vet, men som man ibland är glad att veta.

Och någonstans där tror jag att felet med digitaliserade uppslagsverk ligger. Den som enbart mättar sin vetgirighet med hjälp av Wikipedia kommer att gå miste om en massa fantastiska TP-kunskaper. Slår man upp ”kaftan” på något av de digitala uppslagsverken får man läsa en massa om kaftaner. Kanske hittar man lite länkar till andra klädesdräkter, eller rent av en länk till popbandet Soundtrack of our lives. Men knappast något om kaffeved och kagge. Vilket den som slår upp det hela i ett uppslagsverk har goda utsikter att få som bonusinformation. Den moderne uppslagaren missar helt enkelt det värdelösa vetandet, och blir därmed värdelöst ovetande. Vilket kanske kan få konsekvenser på sikt.

Så nog är det värt att överväga ett uppslagsverk, alltid.

5 kommentarer:

Jens sa...

Du känns ärligt talat inte så påläst. Det finns inga kvalster i våra sängar. Vi har alldeles för kallt klimat för det. De trivs på varma fuktigare breddgrader. Slå upp det, så får du se. Att våra kuddar och täcken här i Sverige skulle vara fyllda med dessa rackare är bara en myt.

Mårthen sa...

Det var så jag mindes det från Barnens lexikon, och sedan dess har jag inte reflekterat så mycket kring kvalster. Wiki bekräftar dock min barnkunskap:

"Husdammskvalster (även kortare huskvalster, dammkvalster eller sängkvalster) är världsvida gäster i mänskliga bosättningar och samlingsnamn för några familjer som Dermatophagoides och Euroglyphus av så kallade ”lårkvalster” (Acariformes).

De är mikroskopiskt små, 0,1-0,3 mm och trivs i den reglerade omgivning som erbjuds av byggnader. I naturen dödas de av predatorer och av att utsättas för direkt solljus. De saknar lungor och andas direkt genom huden. De kan inte dricka utan tar upp och avger vatten direkt genom huden och är helt beroende av omgivningens fukt för att kunna upprätthålla vattenbalansen. Huskvalster saknar ögon och föredrar mörker. Det europeiska husdammskvalstret Dermatophagoides pteronyssinus och dess amerikanska motsvarighet Dermatophagoides farinae är två skilda arter.

Dessa dammkvalster anses vara det vanligaste upphovet till allergiska symptom i ett globalt perspektiv. Allergenet är deras matsmältningsenzym och finns kvar i de exkrementer som de lämnar efter sig. Lukten av dessa enzym kan kännas från dammsugares förrådspåsar."

Vad har du för källor?

Jens sa...

Inget av det som stod där motbevisar det jag sa. Min källa är "Fråga Doktorn". Där sa de att det var en myt. Att man var tvungen att komma ned till sydligare breddgrader för att kvalster skulle trivas i sänghalmen.

Mårthen sa...

"världsvida gäster i mänskliga bosättningar"

Jag tror att "Fråga doktorn" är en bluff.

SW sa...

I mitt barndomshem fanns ett Bonniers-uppslagsverk som mamma köpt av en dörrförsäljare. Det var riktigt gammalt -- när jag en gång skulle göra ett skolarbete om "rymden", eller om det var rymdfärder, typ i mellanstadiet, så skulle jag slå upp månlandningen, bara för att finna att människan inte landat på månen då uppslagsverket sammanställdes.

Jag håller dock med dig om uppslagsverkens bonusinfo- eller kuriosakvaliteter. Wiki kanske skulle kunna komma i en "bläddrings"-version? Men nja, jag skulle nog fortfarande föredra uppslagsverket.