onsdag 21 november 2007

Frisedel för allas bästa

Sten Tolgfors använder sig av stora ord om rikets säkerhet, och slår fast att Sverige ska behålla värnplikten. Om rikets säkerhet hänger på att alla landets 18-åringar av manligt kön ska gå en kurs i hur man dödar så är jag orolig.

Jag har inte gjort lumpen själv. Då som nu ansåg jag att Sverige inte behöver ett väpnat försvar, och att om vi ändå skulle ha ett så var inte jag ämnad att vara en del av det. Nästan ingen av mina vänner hade heller gjort lumpen, och när mönstringen närmade sig var det stora samtalsämnet vilka olika metoder som var bäst för att komma undan. Fantasifulla berättelser om personer som rullat in sig i mattor för att framstå som galna, löpt amok med låtsasgeväret man måste hålla i, för att framstå som farliga eller helt enkelt fejkat på alla tester för att framstå som värdelösa. Jag tog fasta på ett tips om att man skulle be att få gå till psykologen direkt, och där ge dem en rimlig orsak att signera en frisedel.

Så på bussen till Karlstad satt jag och förberedde en story som skulle hålla inne hos mönstringspsykologen. Jag var inne på något hjärtskärande om att jag aldrig lyckades passa in i grupper, och dessutom att trycka på det sanna auktoritetsproblem jag sitter på. Redan på första samlingen där någon militär informerade oss om hur mönstringen skulle gå till räckte jag upp handen, och bad att få gå till psykologen direkt. Jag fick förklarat för mig att det inte var förrän dag två vi skulle dit, men efter att ha stått på mig lite fick jag en snabb audiens.

Psykologen påminde starkt om Farbror Barbro, och jag insåg snabbt att han inte var särskilt nöjd med sin lott i livet. Han ville därifrån så snabbt som möjligt, och fick han bara en anledning var han beredd att skriva under på vad som helst. Ungefär så här utspelade sig konversationen:

- Ja, Mårthen. Eftersom du kommer hit direkt antar jag att du har stora problem?
- Ehh, ja, kanske.
- Vi tar det från början. Lågstadiet - du blev mobbad?
- Öhh.
- Och senare på högstadiet kom droger in i bilden?
- Ehh.
- Svårt att hitta ett sammanhang, inga vänner, missbruksproblematik?
- Ehh, njae.
- Det låter ju inte som att du borde göra lumpen med den här bakgrunden. Jag kommer att skriva att du inte är lämplig, så får du vänta här utanför tills bussen går hem ikväll. De visar nog någon film du kan titta på medan du väntar.
- Öhh, okej.
- Du blir väl inte ledsen nu, va?
- Nej, det är nog för allas bästa.

Jag behövde inte ens ljuga. Och inte göra ett enda test. Jag fick se filmen "Congo" tre gånger, och sen var det dags att åka hem. Där slutade min militära karriär. För rikets säkerhet var det nog lika bra.

8 kommentarer:

Fenris sa...

Men det var väl skönt att slippa ställa upp och göra något för någon annan? Jag antar att ditt liv fortsatt i samma bana? Utnyttja samhället till max och bidra med så litet som möjligt.
Du har dock rätt i att Försvarsmakten och Sverige drog en vinstlott när de slapp dina insatser.

Keep on parasite!

Mårthen sa...

Jag tror faktiskt inte att jag gör något för någon annan genom att ingå i ett system som har till uppgift att döda och lemlästa. Jag har nog tillfört min beskärda del till samhället på helt andra sätt...

Jamaica Slim sa...

Ja du.. Mårthen, har man din inställning till sitt lands försvar och väl förtjänar man ingen annan framtid än att vara någon annans lydstat. Till och med San Marino har ett eget försvar, hur symboliskt det än må vara.

Men det är klart, Svensk försvarspolitik sedan 1814 har ju varit att förlita sig på sina grannar.

Mårthen sa...

Känsligt ämne det här, verkar det som. Många ömma tår. Verkar som att det finns många där ute som tycker att det här med krig är något lite spännande och vackert.

Jag avser inte att gå in på någon längre förklaring till mina ställninstaganden, men det finns många filosofer och tänkare som delar min uppfattning att våld är dåligt, oavsett vem som utövar det.

"Ozjeppe" sa...

Jag är med dig, Mårten. Visst kan vi ha en symbolisk armé men gör den frivillig, då det är var och ens rätt att slippa lumpen. Påtvingad patriotism och kollektivism kan fara åt h-e. Jag grejade visserligen min mönstring år 1986 men kom sen fram till följande sanningar:
1. Det är mitt liv och ingen annans. Ofrivilligt slaveri under någons kommando i ett år är ren idioti.
2. Det är ett fullständigt slöseri med tid för viktigare saker som att fullfölja mina studier eller starta min yrkeskarriär.
3. Att lära sig döda är ingen vidare sysselsättning värderingsmässigt...

Och följaktligen skrev jag ett brev till psykologen där jag påstod att jag är usel på grupparbete, en osocial enstöring som fick ångest av att sova i samma sal som 30 andra personer. Jag fick till ett andra möte där jag stirrade i golvet hos den viskande tanten och sa samma saker. En kvart senare var frisedeln och ett av mitt livs bästa beslut ett faktum.

Mårthen sa...

Way to go!

Tycker dessutom att det är konstigt med alla som säger att man är en snyltare eller svikare om man medvetet ser till att inte behöva göra lumpen. Det var ju oerhört länge sen armén var så stor att det fanns plats för alla i värnpliktig ålder. Då är det väl bättre att de som är motiverade och vill gör lumpen, än att vi som bara tänker sätta oss på tvären och vara obekväma ska ta upp deras platser.

Fenris och Jamaica Slim hade kanske aldrig fått uppleva sina glansdagar med maskingevär om jag och andra kloka människor inrättat oss i ledet och tagit deras platser.

Flygsoldat Bom sa...

Jag hör till den skara som är övertygad om att ett land alltid har en armé: sin egen eller någon annans.

Men, alla människor är olika och vi har alla olika roller att spela i samhället. Vissa vill, bör och skall inte vara soldater. Att tvinga dessa med hot om rättsligt efterspel är dumheter och slöseri med pengar. Jag gjorde lumpen med några muppar som bara strulade och jävlades och gjorde det jobbigt för oss alla - de skulle aldrig ha behövt komma. Jag hyser den största respekt för såväl vapen- som totalvägrare. De står upp för sin grej, och har ändå ingenting i uniform och vapen att göra.

Det du gjorde var helt rätt. Det hade varit principiellt rätt om du hade vägrat i sten utan att lirka med psykologen. Men att göra det var rationellt - ingen tjänar på att sätta vapenvägrare på kåken. Dyrt för samhället - och en kränkning av individen. Tack för mig, höger-vänster-om!

Mårthen sa...

Flyg vidare Bom! Jag har stor respekt för att man tycker olika i försvarsfrågan, och är glad för det du skriver!

Och visst, det är knappast en bättre affär för samhället att sätta oss ovilliga i fängelset, än att ge oss en frisedel.