onsdag 21 november 2007

Drömgeografin

Jag vill förstå mig på din drömgeografi.
Låna mig din tid! Och all din tid.
Jag ser mig omkring när jag drömmer
och sover gott med kartan i hand.
Just som Cristofer Columbus
så vaknar jag vid drömmarnas land.

/Pontus och Amerikanerna, 1991

Jag har en egen drömgeografi. Platser där drömmarna ofta utspelar sig, och där jag hittar och känner igen mig. Platser som jag aldrig besökt i verkligheten, även om de har vissa likheter med verkliga platser.

I huvudsak utgörs min drömgeografi av tre enheter:

1. Staden
Det här är en stad som till stor del är inspirerad av Brighton, men som ändå ligger i Sverige. Det finns en hög höjd med en kyrka på, som jag tror är en kombination av Sofia kyrka på Södermalm och Vanadisberget. Det finns små gränder med restauranger, en strand och ett torg. Jag hittar väldigt bra i den här staden, och har tillbringat otaliga nätter med att cykla, gå eller köra bil runt i drömstaden. Ibland är staden i Italien, och då måste man betala vägtull för att få åka ända upp till kyrkan, men oftast är den i Sverige, och då är det gratis. De två andra platser jag beskriver här nedan ligger i staden.
Konstigt nog finns det väldigt lite av Örebro i staden.

2. Grottan
Ganska ofta är jag i en fantastisk grotta. Man går in på en innergård, och firar sig ned i ett hål, och där finns en stor grotta med flera olika rum. Det finns också en alternativ väg in som innebär att man klättrar uppför en sorts stege, men den är ofta blockerad. I grottan utspelar sig flera olika saker. Dels är det en del fester där; konserter och liknande. Dels utspelar det sig ofta en kamp om vem som ska ha kontroll över grottan. Om jag ska analysera var grottan kommer från så tror jag att den är en kombination mellan ett litet utrymme i mormor och morfars hus där man kunde gömma sig, och den lokal på Slottsgatan i Örebro som vi punkare huserade i under något år i slutet av 90-talet.
I anslutning till grottan finns också en låg tegelbyggnad med duschar och toaletter. Det är alltid förfärligt äckligt där, och man vill helst inte gå på de toaletterna. Ändå tillbringar jag ganska mycket tid där inne, och ibland blir jag inlåst där.

3. Huset
Huset utgör en kombination av de tre platser där jag har bott längst. Basen är huset i Lillån, där jag bodde mellan 1985-1998. Trädgården och dörrposten i köket tillhör huset i Karlstad där jag bodde från födseln och fram till 1985. Dessutom finns det en loftsäng och ett källarförråd tillhörande lägenheten på Upplandsgatan där jag bodde 2000-2006.
Det här huset återkommer jag till nästan varje natt. Det är där jag träffar vänner, sitter ensam, umgås med familjen, äter. Där kan jag flyga genom rummen, ligga förstenad mitt på golvet i vardagsrummet (som fortfarande har heltäckningsmatta) och där kan jag barrikadera mig mot faror som försöker ta sig in.

Peter Englund skrev nyligen i sin blogg om tre drömmar han haft. Jag blev förvånad över hur detaljerade de var. Men vid närmare eftertanke slogs jag av att mina egna drömmar är tämligen detaljerade. Särskilt när jag slår ihop många drömmar, och ser att de bygger vidare på samma geografi, på samma skapade värld av referenser till de verkliga.

Hur ser er drömgeografi ut? Berätta gärna om någon plats ni ofta besöker i drömmarna.

7 kommentarer:

Skinhead Barbiedoll sa...

Brukar inte drömma om upprepande platser, dock upprepande skeenden.. som alltid är på olika platser. :) En gång drömde jag däremot om en plats jag tidigare drömt om, som egentligen inte existerade. Det var smidigt för jag hittade jättebra då i nästa dröm. :)

Golfer sa...

"Kan innehålla spår av allmänintresse"...gillade det. Kul :-)

Isabelle sa...

Jag är lite faschinerad av hur drömmarna spelas upp (eller hur säger man, känns inte riktigt som rätt formulering, men du förstår nog) i färg, som film, med eller utan ljud, kanske som stillbilder?

Mina drömmar är alltid stillbilder, med färger inte riktigt som de i verkligheten, utan lite starkare. Nästan alla jag talat med om detta säger att de drömmer som en film. Hur drömmer du?

Jens sa...

Jag hade en terapeut en tid som alltid envisades med att jag skulle berätta vad jag drömt om sedan vi senast sågs. Problemet för mig var att jag oftast drömde att jag föll och det var i mitt tycke en otrolig klyscha. Jag tyckte att det blev pinsamt att säga det. Så jag ljög för min terapeut. Jag hittade på lite drömmar. Från galet fantasispäckade drömmar om att jag var en fisk i en skål som sedan tog mig upp ur skålen för att i drömmen utvecklas med evolutionsteorin som förebild. Till en del krassa socialrealistiska skildringar. Ofta mycket poetiska. I mitt tycke passade dessa drömmar mig mycket bättre att ha drömt.

Så här i efterhand kan jag väl tycka att det var rätt onödigt av mig att ljuga.

Angående det du frågade om, drömgeografi, så har jag inga platser jag återkommer till. Blir lite avundsjuk på dig.

SW sa...

Ah, drömgeografi, vilket bra ord. Jag har flera sådana platser. En klassiker är vår sommarstuga, fast på baksidan går en lång, mörk väg genom en stor, hög skog ned till sjön. Någon sådan väg finns inte i verkligheten, men i drömmen finns den, och det här är en miljö jag drömt om med jämna mellanrum i åratal.

Mårthen sa...

Spännande. Kan du härleda vägen till något annat du upplevt, eller är den helt och hållet en drömkonstruktion?

SW sa...

Bra fråga faktiskt. Har funderat en del på det där, men, egentligen inte, själva "skogen" och stigen i drömmen är mörk och fantasy-aktig, även om det är dag i övriga drömmen. En kliché/hoppypskykologförklaring kan kanske vara att det är (läses med Ernst-Hugo Järegård-röst) "det undermedvetnas skog".