måndagen den 17:e september 2007

Spindelharpan

I varje elektronisk apparat med självaktning finns nu mera möjligheten att lägga en elektronisk patiens. Av de apparater jag själv besitter kan jag närhelst jag önskar ägna mig åt ett solitärt kortspel i telefonen, handdatorn, datorn eller min iPod. Den exakta versionen varierar något från apparat till apparat, men i särklass vanligast är någon variation av den klassiska patiensen Spindelharpan.

Det här är naturligtvis ganska konstigt. De flesta apparater väger betydligt mer, och kostar definitivt mer, än en traditionell kortlek. Dessutom är de mer ömtåliga, kräver laddning med jämna mellanrum, och har ett högre stöldvärde. Ändå är vi många som på tåg, toaletter och på tråkiga möten sjunker in i en patiens, och totalt fastnar.

Den mest fascinerande aspekten av det här tycker jag är mammorna. Av erfarenhet törs jag nämligen påstå att de medelålders kvinnorna är den primära målgruppen för Spindelharpan. De tillhör den grupp som innan datorernas intåg gärna plockade fram en kortlek när det uppstod ett mellanrum mellan barnhämtning, brödbak och arbete. Det varvade ner deras stressade hjärnor, och gav dem tillfälle att låta bli att tänka på den stressiga situation de ofta befann sig i. Det här var före Sudokuts tid, och korsorden kunde ibland kännas för krävande.

När de sedan fick in en dator i hemmet började deras barn genast utforska alla möjliga spel och avancerade program. Fädrerna i dessa könsrollsstereotypa hem använde datorn för att utföra vissa beräkningar, lagra familjens foton digitalt och att avreagera sig genom mer eller mindre actionfyllda spel. När mamman så slog på datorn såg hon en ikon på skrivbordet med bekanta symboler föreställanden klöver, hjärter, ruter och spader. Hon dubbelklickade, för det hade hon lärt sig av sina barn att man ska göra på allt man ser, och blev fast.

I viss konkurrens från MS Röj tror jag att Spindelharpan är det mest använda programmet av många kvinnor mellan 40-60 år. Det är farligt beroendeframkallande, enkelt att använda, och till skillnad från den analoga motsvarigheten blir korten aldrig slitna i kanterna.

Kvinnofälla? Nej, så långt ska vi inte gå. Om Spindelharpan får en viss målgrupp att ockupera datorn ibland, så att barnen hindras från att chatta med gubbar, och papporna hindras från att porrsurfa, så är det nog bara bra.

5 kommentarer:

Sanna sa...

Men min mamma höll ju på med datorer långt innan någon annan i familjen ens kunde stava till Macintosh, och ändå sitter hon där med patiensen. Hur går det ihop?

Mårthen sa...

Det har att göra med hennes inneboende längtan att leva upp till samhällets normer. Eller så är hon bara undantaget som bekräftar regeln.

Anonym sa...

hej!
Du ville ju veta varför vi läser om Spindelharpan...Svar: jag läste din blogg om varför alla läser spindelharpan. Så då var det ju bara att ta reda på vad det handlade om :o)

Tack för en rolig blogg förresten. Upptäckte den när jag googlade på "jordbävning kungsholmen" och du var ta mig tusan den enda som skrivit om den. Dessutom på ett fantastiskt roligt sätt :O)

Mårthen sa...

Ja, det där var konstigt. Jag läste någon notis om det på DN.se på natten, men sen var den borta och ingen nämnde det. Det är sånt som väcker konspirationsteoretikern i mig och får mig att tänka ord som mörkläggning och liknande. Eller så var det bara ingen stor nyhet.

Kul att du gillar bloggen. Då gillar jag dig!

Nätspel.se sa...

Har en spelsida som rankar ganska bra på ordet spindelharpa och det driver riktigt sjukt mycket spelare till sidan :D