Kära arbetare!

På förekommen anledning känner vi oss nu tvungna att skriva ett brev till er igen. Vi har nämligen fått in en del klagomål. Den här gången gäller det hur en del av er bor.
I vår kära huvudstad är det väldigt många som bor i bostadsrätter. Dessa köps och säljs på en fri marknad, och priserna har därför på ett mycket lyckosamt sätt stigit. Ja, på vissa håll har de till och med stigit mer än vad vi någonsin vågat hoppas. Det gör att de boende får ge stöd till våra banker genom att låna flera miljoner, och sedan betala räntor och amorteringar på detta.
Men så finns det också ett antal hyresrätter kvar. Vi har försökt att bli av med dem genom en rad av ombildningar, men processen går långsamt. Fortfarande är det många av er som bor kvar i hyresrätter, med en fast och ganska låg månadsavgift, och dessutom full service från en hyresvärd.
Ni måste förstå att det här sticker en del i ögonen på de boende i bostadsrätter. Här har de betalat miljoner för att bo i en liten etta på bottenvåningen, och så sitter du och dina gelikar och brer ut er i rymliga lägenheter med en sammanlagt lägre månadskostnad. Så kan det ju inte fortsätta. Rättvisa har alltid varit ett honnörsord för oss, och det här är ingen rättvisa.

Då vi nu har privilegiet att styra i den här staden har vi kommit på ett sätt att komma till rätta med den här orättvisan. Vi kallar det marknadshyror, och tror att det är ett effektivt sätt att få upp mångas boendekostnad till samma höga nivå som alla med överbelånade bostadsrätter. En sorts utjämningspolitik, helt enkelt. Konceptet är mycket enkelt: vartannat år omförhandlar vi ditt hyreskontrakt, och den som är beredd att betala mest får lägenheten. Om inte det här trycker upp boendekostnaden för er rejält vet vi inte vad som ska göra det.
Detta, våra kära vänner, innebär rättvisa. Äntligen kan alla, på samma villkor, bo var de vill. Inga krångliga bostadsköer, inga halvskumma triangelbyten eller överlåtelser av kontrakt från generation till generation. Den som betalar mest får lägenheten, och mer än så är det inte.

För Er innebär det här några smärre förändringar. Vi har sett över Er situation, och måste nog meddela att ni inte kommer att kunna bo kvar. Ni har bott i tjugofem år i samma lägenhet, och hyran är orimligt låg jämfört med vad marknaden kommer att värdera den till. Er lön kommer helt enkelt inte att räcka till. Er hyra kommer att omförhandlas redan vid årsskiftet, och naturligtvis är ni välkomna att vara med och bjuda. Men det krävs nog att ni börjar jobba dubbla skift för att ni ska bli konkurrensmässiga.
Vad vi försöker säga är att det kan vara en bra idé att börja se sig om efter alternativ. Det område ni bor i har inte längre så mycket att erbjuda någon i er inkomstklass. Det är dags att lyfta blicken, och för er att vidga era vyer.

Vi skriver det här brevet till Er för att vi bryr oss om Er. Vi vill skapa en rättvisa åt alla. En värld där alla konkurrerar på samma villkor. På marknadens villkor.
En värld där ingen rik någonsin ska behöva passeras av någon fattig på grund av att denne har stått i kö, betalat hyror i tid, eller på annat sätt gjort bostadskarriär utanför marknaden. En värld där det är rättvisa, helt enkelt. Och pengarna styr.

Med bästa hälsningar,

Borgerligheten