Det finns de som läser det här

Jag sprang på en gammal bekanting i tunnelbanan igår. Vi kan kalla honom Edvin. Han uppfyller precis kriterierna för att kallas gammal bekanting. Vi känner inte varandra speciellt bra, och så har det varit länge. Gammal, och bekant, med andra ord.

Jag blir alltid glad när jag träffar honom. Han har ett snällt ansikte, och är trevlig. Även om det var länge sedan vi pratade med varandra någon längre stund så vet jag att vi nog skulle ha trevligt om vi plötsligt hamnade bredvid varandra på ett flygplan eller så. Dessutom har han en flickvän som också finns med på min lista över bra människor jag känt.

Vi var på väg åt olika håll igår, så det blev inget långt samtal. Men vi tog i alla fall av oss våra respektive hörlurar, skakade hand så där vänskapligt utan att bli högtidliga, och utbytte några snabba fraser. Bland annat sa han:

- Jag läser din semesterblogg, så jag har sett att du har varit på landet och så.

Plötsligt kände jag mig som Alex Schulman, fast snyggare. Han läser min blogg. Har koll på mig. Vet vad jag har gjort i sommar, och vad jag tycker om vissa saker. Fast vi inte har träffats på länge.

Jag hade nog inte tänkt på det. På något sätt hade jag nog tänkt att inga andra än de jag vet om läser det jag skriver här. De andra på Kollegiet, Jens, Sanna och familjen hemma i Örebro. Bengt-Olof Gavne har ju tydligen också läst den åtminstone en gång. Och så kanske farfars syster Gertrud, för hon har bättre koll på nätet än de flesta i sin ålder och har fått adressen. Fast jag är rädd att jag tappade henne när jag skrev för mycket om musik för ett tag sedan, för vi delar nog inte musiksmak. Eller, vad vet jag?

Men att Edvin berättade att han läser det här gav det hela en ny dimension. Då kanske det finns andra som gör det också. Andra gamla bekanta, som nu har bättre koll på mig än vad jag har på dem. Eller kanske rent av folk jag inte har mött ännu. Som om jag möter dem kommer att ha förkunskaper som ger dem ett försprång i vår relation. Eller förutfattade meningar, som jag får ägna tid åt att bryta ned.

Givetvis är det delvis därför man skriver blogg. För att andra ska kunna läsa det man skriver, och förhoppningsvis få ut något av det. Men det var ändå omtumlande att höra att det faktiskt sker.

Så till Edvin, och andra eventuella läsare, vill jag säga:

Hej! Kul att ni läser. Skicka gärna ett mail någon gång, och tala om ifall det är något ni gillar eller ogillar. Så kan jag försöka skriva något bara för er. Glöm inte att ta på er ordentligt om det är kallt ute, och lägg ett paraply i väskan ifall det börjar regna. Se er för åt båda hållen innan ni går över gatan, och ät ordentligt. Hejdå.