Min frisyr

När jag var femton stod jag framför spegeln och sjöng med i Köttgrottorna:

"Jag bytte punkfrisyr mot munkfrisyr, och ansiktet det skrynklar ihop sig"

Det var för mig så det skulle gå till att bli gammal. Vid något tillfälle skulle min tuppkam ersättas av en gammal mans Robin Hood-frisyr, och det var den slutgiltiga skräcken. Nu är jag 28, har fortfarande en tämligen frisk hårväxt över hela huvudet, men har egentligen inte haft något man kan kalla frisyr på väldigt länge. Ibland har håret varit kort, ibland långt. Men alltid i någon sorts kaotisk oordning. Just nu är det varken kort eller långt, och ordet frisyr är långt borta när man tittar på mig.

Plötsligt känns munkfrisyren ganska lockande.