Hitlers musiklik i garderoben

Nya uppgifter gör enligt DN gällande att Hitler förde oss bakom ljuset när han redogjorde för sin musiksmak. Det var inte alls bara Wagner, och annan renrasig tysk musik som gällde, utan i skivsamlingen fanns både ryska och judiska musiker och kompositörer. Uppgifterna får mig naturligtvis att börja undra vilka fler musikaliska lik som finns att gräva fram ur berömda garderober.

Som Joakim redan har refererat på Kollegiet så är Fredrik Reinfeldts musiksmak inte så mycket att skryta med. För Aftonbladet uppger han att hans fem favoritskivor är med Da Buzz, ABBA, Alphaville, Björn & Benny och Magnus Uggla. Det här är naturligtvis en del i den stora mörkläggningskampanjen. Bakom ovan nämnda skivor i Reinfeldts skivhylla gömmer sig både Nationalteatern och Wiehe. Hemma hos Göran Hägglund trängs obskyra dödsmetallinspelningar med de officiellt mer accepterade jazzskivorna och 70-talsrocken.

Och det här är antagligen bara toppen på ett isberg. Tänk på all den tabubelagda litteratur som kan tänkas gömma sig i våra politikers bokhyllor. Och filmer, magasin, inspelade tv-program. Tänk om det visar sig att Gudrun Schyman spelat in Top Model och sitter och tittar på det med neddragna persienner? Stoppa pressarna – våra politiker är inte konsekventa.

Men för att återgå till Hitler: Var det egentligen någon som trodde att det fanns en genomtänkt och hållbar ideologi bakom hans härjningar? Är det inte egentligen självklart att det vid närmare granskning förekommer en hel del dubbelmoral och ambivalens inom de nazistiska leden? Och då känns musiksmaken ändå som en ganska liten detalj.