Vikten av god skivhygien

Jag har ett stökigt skrivbord, kan låta disk stå i veckor, och det händer ofta att jag låter smutstvätt ligga framme längre än den borde. Det är över huvud taget ganska få saker jag är speciellt anal kring. Men jag prioriterar god skivhygien, och sätter den egenskapen högt hos människor runt mig.

God skivhygien kännetecknas av följande:
- Alla skivor förvaras i sina egna fodral.
- Skivorna är organiserade efter någon form av ordning, så att de går att hitta.
- Skivor lämnar sina fodral endast för att läggas i en skivspelare, och läggs sen tillbaka där de hör hemma.

Som en bonus kan följande saker gärna uppfyllas:
- Skivorna finns registrerade i någon form av register eller förteckning.
- Andelen brända skivor i samlingen är låg.
- Skivorna är uppställda på ett sätt som gör det möjligt att överskåda samlingen.

Att komma hem till människor med dålig skivhygien ger mig rysningar. Lägenheter där skivor befinner sig lite överallt, lösa cd-skivor ligger i en trave på soffbordet, och tomma fodral ligger under sängen. Det väcker samma känslor hos mig som jag kan tänka mig att hyresvärden kände när han tog sig in i den lägenhet på Kungsholmen där en excentrisk dam förvarade tolv vilda svanar förra veckan.
Ännu värre är det när människor med dålig skivhygien kommer hem till mig. Det är förfest, och folk börjar bläddra bland skivorna efter något de vill höra. Av någon skum anledning tenderar förfester alltid att ackompanjeras av ganska dålig musik, som lyssnas på av nostalgiska skäl. Någon bläddrar fram de gamla trallpunkskivorna, någon annan tycker att det vore skitkul att höra Rage against the machine, Metallica eller rent av Stakka Bo. Det är skivor jag är glad att jag har, för att jag har hållit dem högt en gång i tiden, men som jag tycker kan stå på sin plats utan att behöva luftas för ofta. Varje låt bryts efter ett par minuter, eftersom någon annan har en kul idé om vad vi borde höra. Och på en kvart har min pedantiskt ordnade skivsamling förvandlats till ett kaos. Skivor som ligger i fel fodral, lösa skivor, och tomma fodral som ställts tillbaka i samlingen.
Jag försöker bevara mitt lugn, vara lite storsint och ha roligt. Men var femte minut går jag ändå och samlar ihop skivorna och ställer dem på sina rätta platser. För att kunna slappna av en stund med min Martini och njuta av förfesten.

Dagen efter. Bakis, och med hungrig mage. Då står jag där redan innan frukost, kollar genom de perfekta raderna med skivor, drar ut någon skiva för att kolla att allt står rätt till, och gör för säkerhets skull några stickprovskontroller. Jag håller på tills det är perfekt, precis så som jag vill ha det. Då kan dagen börja.
Då spelar det ingen roll att jag luktar bakisilla ur munnen, är oduschad och går omkring i bara kalsongerna. Skulle sedlighetsroteln göra razzia kan jag stolt leda dem in i vardagsrummet, peka mot skivväggen och säga:
- Titta. Min skivhygien är utomordentlig. Jag har ingenting att skämmas över.

(Publicerades på http://www.kollegiet.nu/ 2007-02-05)