Hemstad - bliv som du var

Är i Örebro över helgen för att fira födelsedag, träffa familjen, och låta bli att jobba. Örebro som var hemma under nästan femton år. När jag gick på högstadiet började jag åka in till stan själv. Upptäckte spännande affärer, lärde mig hitta i allt vidare cirklar med Järntorget som utgångspunkt, och träffade andra som var mer som jag än de som gick på min skola. Fick fler och fler platser som gjorde att man kände sig invigd. Jag var en av dem som hittade till Entertainments lokaler inne på gården på Nygatan. Jag var en av dem som visste var de bästa skivorna gömde sig på Najz Prajz. Jag var en av de invigda. Som många andra förstås, men varje ny upptäckt gjorde att man kände sig utvald och visste något lite exotiskt.
Sen blev jag 18, och började upptäcka krogarna. Lärde mig vilka ställen man skulle undvika, och vilka som var bra. Kexfabriken var ointressant, Contan hade bra spelningar ibland, och Thyras Pasta var bästa ölhaket. Ställen slog igen och nya öppnades upp. Palladium, Prisma, Kexfabriken försvann. Svenssons, Mono, P2 och Babar kom. Och så höll det på. Förändringarna var ibland till det bättre och ibland till det sämre, men de var helt okej eftersom man hängde med och var en del av det. Samma med affärer. De flyttade på sig, byggde om, bytte namn, men man var hela tiden uppdaterad. Örebro var min stad, och jag var hemma och visste hur saker förhöll sig.

Sen flyttade jag därifrån. Pratade om att jag ville till något större, att jag redan hade nått dit jag ville i Örebro. Och plötsligt dök det upp starkt konservativa drag hos mig. Det första tecknet var när jag var hemma en helg och märkte att Pressbyrån på Drottninggatan gick att gå in i. Den hade alltid varit en lucka i väggen, där man kunde köpa löscigg för två kronor om man höll tyst om det. Nu var det en affär man gick in i. Det gjorde mig förvirrad och ledsen. Sen kom det mer och mer. Bankomater som inte låg där de alltid legat. Kompisar som ville möta mig på kaféer som jag inte hade hört talas om. Spelningar på krogar som jag inte kände till, och folk som skrattade när jag föreslog att vi skulle ta en öl på Svenssons. Örebro blev mindre och mindre min stad, och mer och mer en stad jag hälsar på i. Jag har till och med behövt fråga en gubbe om vägbeskrivning. I staden som var min.

Eftersom tiden inte gick att frysa. Saker fortsatte att förändras. Örebro levde vidare när jag ville att den skulle förbli som den var.

Antagligen är det därför jag tycker så mycket om att få visa Örebro för någon som inte är därifrån. Hälsa på föräldrarna tillsammans med min sambo och gå promenad genom stan, eller tipsa någon stockholmare som ska dit över helgen om bra ställen att besöka. För även om jag inte längre har koll på allt, vet de senaste namnen på alla krogarna, eller ens känner speciellt många när jag går ut, så kan jag mer än dem. Och jag kan berätta vad ställen hette förut, och små anekdoter om saker som har hänt där. Så att Örebro blir lite mitt igen.

(Publicerades på http://www.kollegiet.nu/ 2007-02-03)