Die Hard II (Oliver Stone NBK-remix)

En snabb överslagsräkning i spellistan “Senast spelade” i min iPod visar att kanske 30% av de låtar jag håller högst nu är olika former av remixer. Revl9ns remix av Juvelens ”Watch your step” känns mer intressant än originalet. Franska Kitsuné fortsätter att spotta ur sig osannolikt bra remixer av Van She, Soulwax eller Digitalism, och på hemmaplan har Flow Flux Clan gjort styva remixer på bland andra Richard Reagh som till och med fungerade bra live på Allhuset.
Det är ju verkligen inget nytt fenomen, men på något sätt känns det ändå som en konstart som har förfinats en del de senaste åren. För bara fem år sedan kändes det oftast som att remix betydde att man lagt ett dansbeat på en låt som annars krävde lite mera talang av den som försökte dansa till den. Att som idag, ta en låt och göra något bättre av den, eller åtminstone något nytt och spännande, är en egen konstform. För vem orkar till exempel bry sig om att köpa Klaxons skiva när man vet att det kommer komma remixer på alla låtarna som kommer att vara mångfalt bättre?

Jag vill se mer remixer. Inte inom musiken, där är det en bra nivå. 30%.
Men inom andra konstformer. Tänk er den remixade boken. Ernst Brunner har tagit den senaste diktsamlingen av Kristina Lugn, kastat om texten lite, lagt till ett eget tema, och samplat en gammal obskyr översättning av Hemmingway i mitten. Släpps som pocket i 400 ex, eller kan laddas ner som e-bok. Veckan efter har Modernista releaseparty för sin nya serie ”Remixed fire” där en ny remix av Karolina Ramqvists ”More Fire” släpps varje månad i limiterad upplaga med omslag av knäckebröd. Först ut är en strippad vokalversion där alla konsonanter skalats bort och förordet är utbytt mot binärkod.
Utgåvan säljer slut på nolltid, och de flesta är helt överens om att remixen är bättre än originalet. Succé.
Eller filmer. Josef Fares ger sig på Moodysons ”Ett hål i mitt hjärta” och klipper om den till en komedi. Lägger till en biljakt, ett föremål som kastas snurrande mot kameran, och klipper in sin bror Fares i några av nyckelscenerna. Filmen släpps på DVDr, och ses av fler än originalfilmen någonsin gjorde.
På den internationella scenen kommer det några riktiga storsäljare. Oliver Stone ger ut en DVD-box under namnet ”Remixed classics” där ”Die hard”-filmerna, ”Pulp Fiction” och ”Tre män och en baby” är omklippta till oigenkännlighet. Plötsligt bär samtliga filmer en kuslig likhet med ”Natural born killers” utom ”Tre män och en baby” som har kommit att handla om mordet på en amerikansk president.

Fortsättningen kan ni ju tänka er själva. Några kvicka publicister som varje dag ger ut en remixad version av Aftonbladet bara timmen efter att originalet kommit ut. Politiker som håller nya versioner av tal som andra politiker redan har hållit. Eller, det sista händer ju varje dag. Men utan tillägget remix.

(Publicerad på http://www.kollegiet.nu/ 2007-02-02)