Det perfekta talet

Jag fyller år idag. Dagen fick den bästa tänkbara starten. Frukost och paket på sängen, lite sovmorgon, och en underbar sambo som gjorde allt för att förgylla min tillvaro. Sådant som kan få alla små bekymmer att blåsa långt bort.
Men vad är det för ålder jag klär på mig från och med idag? 28. Vad är det? De senaste åren har jag alltid lyckats vaska fram något lite speciellt med min ålder. Förra året var det självklart – alla musikälskare vet att 27 är en magisk och farlig ålder. Kurt Cobain, Jim Morrison, Janis Joplin, Jimi Hendrix, Brian Jones och Robert Johnson mötte alla döden vid just denna ålder. Dessutom var både Nick Drake och Gram Parsons farligt nära. Hela året gick jag runt och kände mig lite mystisk och som en överlevare.
Året innan var det 26. SJ tycker inte längre att man är ungdom, och det blir dyrare att flyga. 25 var jämnt och fint. 24 fick mig att tänka på den fantastiska låten av Johan Skugges nedlagda band Singer som hette just så. 23 räckte för att jag skulle få komma in på Kvarnen, och så vidare. Varje ålder jag har passerat har varit laddat med något lite speciellt, som har fått mig att vara glad över att äntligen ha uppnått den åldern.

Men nu trodde jag nästan att det var kört. Jag kunde inte komma på en enda sak som var mäktigt eller speciellt med 28. Tills storasyster ringde och var tröstande storasysteraktig. 28 är ju ett perfekt tal. Ett av de endast 44 kända tal som är större än 1 och summan av sina äkta delare, inklusive 1. Det vill säga 1+2+4+7+14=28.
Nästa gång jag fyller ett perfekt tal är på min 496:e födelsedag, vilket känns väldigt avlägset. Efter det dröjer det ytterligare nästan 8 000 år. Tack syster, det känns bättre nu.

Att dessutom fylla det perfekta talet 28 i februari, som oftast bara har 28 dagar, måste ju vara något alldeles särskilt. Jag är unik, bra och lite magisk!

Dags att börja fundera på 29. Någon som har en idé?

(Publicerades på http://www.kollegiet.nu/ 2007-02-08)