Besserwisser i kvadrat

Det finns ett ord som jag väldigt ofta hör användas på helt fel sätt, och nu får det vara nog. Nu är det dags att vi marscherar ut på gator och torg och protesterar. En upplysningens tid måste komma, och insikten måste spridas över landet. Lystring, unga som gamla, ty detta gäller er:

Fyrkant och kvadrat är inte samma sak.

Just det, ni hörde rätt. Att döma av hur ordet fyrkant allt som oftast används av pöbel och gemene man kanske det kommer som en chock. Men det är sant. Och det är viktigt. Jag vill aldrig mer höra någon beskriva något som fyrkantigt, och utgå från att man ska förstå att det är kvadratiskt. Aldrig höra någon beskriva ett rum genom att säga att "det är inte sådär avlångt, utan helt fyrkantigt". Läs detta nu, en gång för alla, och gör aldrig om det.

- En fyrkant är en form som har fyra kanter och räta vinklar. Den kan sålunda vara antingen en rektangel eller en kvadrat.
- En kvadrat är en fyrkant där alla sidor är lika långa.
- En rektangel är en fyrkant där sidorna är parvis lika långa. Det finns alltså två långsidor och två kortsidor. Som på en fotbollsplan.
- En fyrhörning är en form som har fyra hörn, men inte nödvändigtvis räta vinklar.
- En romb är en form som har fyra lika långa sidor men inte räta vinklar.

Alltså: En kvadrat är alltid fyrkantig, men en fyrkant är inte alltid kvadratisk. En fotbollsplan är fyrkantig. Och du ska aldrig mer säga fyrkant när du menar kvadrat. Basta.

T9 - och vad det gör med språket

Jag minns en engelsklektion på gymnasiet, då vår lärare kom in mycket entusiastisk efter att ha varit på en konferens om nya strömingar inom det engelska språket. Han hade fått lära sig om "rhyming slang", som enligt honom var det hetaste sättet att snacka bland kidsen i Londons förorter. Det gick ut på att man bytte ut ord mot en synonym till ett ord som rimmade på det ord man ville säga. "Clock" rimmar på "cock", och "rooster" är en synonym. Så ska man fråga någon vad klockan är säger man "what's the rooster?". Inte vet jag om det verkligen var särskilt utbrett, men det verkar onekligen vara ett krångligt sätt att prata. Om man vill göra sig förstådd, i alla fall.

Å andra sidan har jag själv varit inblandad i liknande ordlekar. När någon säger att man ska ha det bra, är det brukligt att svara "det samma", "du också" eller något liknande. "Du också" heter "you too" på engelska, och förkortas av internetlata ungdomar till U2. Sålunda brukade jag och en kompis helt sonika skriva "Bono" till varandra när en sådan fras var på sin plats.

Idag sker mycket av vår kommunikation via sms. De flesta använder dessutom T9, eller någon annan form av ordigenkänning när de skriver sms, vilket skapar en helt egen variant av "rhyming slang". Ordet "gästlista" finns inte med i mobilens register över tillgängliga ord, så vi är nog många som desperata fredagkvällar skickat meddelandet: "finns det någon hästkista man kan stå på?". Och vi blir förstådda. För T9 är sättet vi kommunicerar, och finns inte orden där är det lika bra att använda det som föreslås. Allt för att spara lite tid, eller för att förnya språket. Snart sprids det till talspråket, och nästa steg är att Horace och hans vänner accepterar de nya orden och för in dem i ordlistan:

hästkista s. -n -kistor Förteckning över personer som inte behöver stå i kö eller betala inträde vid allmän tillställning. (Ur SAOL 2013)

Vilka T9-ord vill du införliva i språket?

Människans outgrundliga fantasi

Det har pratats mycket om lösenord i media den senaste tiden. Efter att Bilddagboken blev hackad aktualiserades problemet med att många använder samma lösenord överallt. Avslöjas det på ett ställe så är alla dina inloggningar avslöjade. DN listar idag de vanligaste lösenorden bland de avslöjade lösenorden på Bilddagboken.

Hela tre av de tjugo vanligaste innehåller ordet "bajs". Förutom i sin enklaste form förekommer ordet också som "bajskorv" och "bajsbajs". Andra fantasifulla lösen som folk valt är "hejsan", "starstar" och "123456". Undrar om de är lika försiktiga med sina bankomatkoder?

Lösenord är knepigt. En någotsånär flitig internetanvändare kommer snabbt upp i ett tjugotal sajter med lösenordsinloggning. Att ha individuella lösenord till alla sajterna blir snabbt ganska krångligt, och många väljer lösningen att köra på ett och samma. Alltid. Själv hade jag länge ett och samma lösenord till allt, men efter att ha jobbat på en sajt med inloggning, och sett hur lätt det är att de kommer på villovägar, bytte jag. Nu har jag fem lösenord med olika säkerhetsnivå, och byter med jämna mellanrum. Och efter att ha granskat listan över de vanliga lösenorden inser jag att inte heller jag alltid varit så fantasifull. Oftast har jag använt mig av vanliga ord. "Krutdurk", "bollplank" och "stavhopp" var mina första lösenord när jag klivit in i internetvärlden. Jag har blivit något bättre sedan dess, men skäms fortfarande lite när jag tänker på några av de lösenord jag använder.

Ett litet tips till alla er som känner er träffade av listan som DN publicerar. Det behövs inte så stora ändringar för att lösenordet ska bli svårare att knäcka. Byt ut några bokstäver mot siffror, och lägg till ett prefix eller suffix. Sluta använda bajskorv som lösenord. Byt ut det mot b4jsk0rv1sm. Eller något liknande. Lika lätt att minnas. Svårare att knäcka.

Hela listan på vanliga lösenord finns här.

Som ett brev på posten, del 3

När jag anlände hem idag låg det ett brev på hallmattan. Jag tog upp det. Brevet alltså. Jag granskade det. Det första som slog mig var att det inte var till Sanna. Det var nämligen klart och tydligt adresserat till mig. Jag gjorde som kutym är när man får brev, jag öppnade det. Brevet var av officiell karaktär, och såg ut att komma från någon myndighet. Det löd som följer:

Bäste Mårthen Gunnarsson!

Vi ser i våra register att du om bara ett par veckor fyller 29 år. Eller enklare uttryckt, du går in på ditt trettionde levnadsår. Det innebär att du bara har ett år kvar då du med rätta kan kalla dig ung. Det är dags att du förbereder dig nu. Din livsstil måste förändras, dina värderingar skärskådas, och dina val måste göras. Det är dags att bli vuxen nu, Mårthen Gunnarsson.
Vi från vuxenministeriet har till uppgift att göra övergången från ung till vuxen så enkel och smärtfri som möjligt. Därför vill vi redan nu erbjuda dig ett litet startpaket. Startpaketet skickas hem till dig inom fjorton (14) dagar från att du skickar in svarsblanketten. Paketet innehåller följande:

- Ett rikt urval av vuxenkläder, såsom chinos, lågskor, diskreta stickade tröjor och en praktisk väst.
- En uppsättning intetsägande värderingar att ersätta naiva idealistiska idéer med. Värderingarna kommer att ligga i mittfåran, och skifta svagt åt ena eller andra hållet vart fjärde år, i samband med val.
- Tre stycken barn i varierande åldrar. Ett av dem kommer med en medföljande bostavsdiagnos.
- En liten fritidslåda, med aktiviteter som golf, segling och boule i parken.
- Ett par läsglasögon.

Startpaketet är givetvis bara just vad det heter, en start. Därefter uppmanas du att själv komplettera din vuxenhet på bästa sätt för att passa in i normen så gott du kan. Vi på vuxenministeriet kommer löpande att följa upp dina resultat, och ingripa om vi ser minsta spår av en ung livsstil.

Lycka till! /Vuxenministeriet

Vardagsmysterier 4: Fram eller bak i boken?

Böcker kan vara kluriga saker. Jag minns ett avsnitt av Bamse där Krösus Sork av någon anledning skulle ge 100 kronor till Skalman. Skalman ville inte ta emot pengar från en sådan som Krösus, och löste det på ett klassiskt Skalmanklurigt sätt. "Jag tar emot sedeln om du placerar den mellan sidorna 23 och 24 i någon av mina böcker här i bokhyllan." Det blev ingen hundring, av rimliga boktryckartekniska skäl.

Men det finns något annat i böckernas natur som förundrar mig, och det är frågan om vad som är fram och bak. Ställd inför den enkla frågan svarar nog de flesta att det är en självklarhet. Såvida boken inte är på arabiska vet man ju vad som är framsidan, och sålunda vad som är baksidan. Men frågan är mer komplicerad än så. Låt mig ge er ett par exempel.

Låt säga att du läser en bok, och stöter på formuleringen "mer om det här kan du läsa om längre fram i boken". Vilket håll bör du då bläddra åt för att läsa mer om det spännande ämnet?

Anta sedan att det i samma bok refereras till en karta som finns längst fram i boken. Vilket håll bläddrar du då åt?

Kan det alltså vara så att längre fram inte för dig ett dugg närmare längst fram, och att du när du är tillräckligt långt fram i boken hamnar längst bak?

Ett tips i all välmening

DN skriver om fenomenet med testvisningar av filmer. Tydligen börjar det bli allt vanligare även i Sverige att man visar filmer för en testpublik under klipprocessen, och sedan tar hänsyn till publikens reaktioner vid färdigställandet av filmen. Inget konstigt med det egentligen. De flesta storfilmer idag verkar ju ha gett upp alla tankar på att vara konstnärliga skapelser, och istället kapitulerat inför idén att de är kommersiella produkter som sålunda bör anpassas efter en kommersiell marknad.

I slutet av artikeln intervjuas regissören Jens Jonsson, som långfilmsdebuterar den 8 februari med filmen "Ping-pongkingen". Han beskriver känslan av testvisningen som att "någon tvingar en att visa ballen mitt på torget". Senare säger han också: "Det är väl annorlunda om man som regissör vill testa olika grejer mot en publik. Man visar fortfarande ballen, men då har man åtminstone självmant gått till gynekologen."

Jens, jag menar inget illa, men det här är ett litet tips inför framtiden. Om du känner att det kliar i grenen, svider när du kissar, eller det kommer illaluktande vätskor ur din ståtstav, gå inte till gynekologen. De är inte till för oss, och har helt enkelt inte den rätta kompetensen. Vi är inte målgruppen. Jag vill bara att du ska veta, för det kan bli ganska jobbigt annars när du sätter dig i den där stolen och särar på benen.

Konstnärens liv är hårt

I närheten av min förra bostad fanns ett varmluftutblås. Det var ett upphöjt galler, ungefär i samma storlek som en normal säng, där det ständigt blåste upp varm luft från någon av alla de underjordiska tunnlar som slingrar sig fram under Stockholm. På vintern var det en populär plats för uteliggare att tillbringa natten, av naturliga skäl. Vintern 2003 var det en man som ganska ofta låg där, och jag brukade ibland stanna och småprata med honom. En riktigt kall vinterdag gick jag ut till honom med lite kläder som jag tyckte att han kunde få. Då hamnade vi i ett längre samtal, och han gav mig bakgrunden till varför han tillbringade nätterna utomhus.

"Du vet, jag är inte egentligen hemlös eller så, inte som de där andra du ser, som pundar och håller på. Jag har ju lägenhet, och allt det där va, men det är bara det att min fru slår mig, och då pallar jag inte att vara där. Så när det är så, att hon slår mig, så flyttar jag ut hit ett tag tills hon lugnar ner sig. Du förstår, vi är konstnärer, båda två. Och det fattar du ju själv att det inte är så lätt med två konstnärer under samma tak. Hon målar ju figurativt, fattar du. Troll, djur och skit. Tavlor som ser ut precis som det de föreställer. Jag är mer abstrakt. Mondrian, Pollock och så där, du vet. Fattar ju vem som helst att det inte alltid går ihop sig. Hon kan bli helt vansinnig på det där. Kolla på mina tavlor och inte fatta ett skit av det. För hon tycker ju konst måste vara figurativ, realistisk så där va. Så då blir hon förbannad på mig, och så slår hon mig. Men efter ett par dar, när jag kommer hem igen, så är det helt lugnt igen. Fattar du?"

Och jag fattade. Fattade att de två konstnärssjälarna då och då behövde vara ifrån varandra. Att han då och då behövde tillbringa lite tid på varmluftsutblåset på Norrtullsgatan. Och att alla bär på en historia, som oftast skiljer sig från den man först skulle ha gissat på, och som ofta börjar med "jag är inte som de där andra". Plötsligt kändes det som om Paul Austers karaktärer inte är så långt från verkligheten.

Vi borde höra de där historierna lite oftare. De kan lära oss en del om livet. Om människorna runt oss, och om oss själva.