Timmen vi inte helt får igen

Vi är många som har tänkt på grillar idag. Det är den helgen på året då vi ska ställa om klockan, och för att veta åt vilket håll upprepar vi som ett mantra ramsan om grillen. På våren ställer man fram grillen, på hösten ställer man tillbaka den. Sen går vi och lägger oss på kvällen, och låter myndigheten för tidsinsamling göra sitt. Under natten går de runt och samlar in våra timmar. En timme från mig, en från dig, en från din granne, och när natten är över har vi alla berövats på en timme var. Vad som händer med de insamlade timmarna omgärdas av sträng sekretess, men jag har hört trovärdiga rykten om att de förvaras i ett bergsrum utanför Huddinge.

Där ligger de lagrade i prydliga högar fram till hösten. Då ställer vi tillbaka grillen och klockorna, och får våran timme åter. Utan ränta.

Och därmed blir vi kanske ändå berövade något i det långa loppet. För tiden är en subjektiv sak, och den timme vi kommer att tilldelas i höst kommer att kännas aningen kortare än den vi i natt kommer att bli av med. Förklaringen är enkel, och kan förklaras på följande sätt.

För en fyraåring motsvarar ett år en fjärdedel av livet, och därmed en tämligen stor del av allt man har upplevt. Ett år är länge. Julafton ligger långt bort, och det är en evighet till nästa födelsedag. För en 50-åring utgör ett år bara två procent av livet, och är därmed en väldigt liten del av det man känner till och minns. Efter hand som vi åldras känns det som om livet går med högre och högre fart, jularna återkommer med tätare mellanrum, och vi önskar att det kunde vara lite längre mellan födelsedagarna.

En slags tidsinflation med andra ord. Och den gäller givetvis timmarna såväl som åren. Så den timme vi lånar ut till myndigheten för tidsinsamling i natt kommer vi aldrig helt att få åter. Så ställ fram grillen, passa på att njuta av tiden. Den går snabbare och snabbare hela tiden.

Som ett brev på posten, del 3

När jag anlände hem idag låg det ett brev på hallmattan. Jag tog upp det. Brevet alltså. Jag granskade det. Det första som slog mig var att det inte var till Sanna. Det var nämligen klart och tydligt adresserat till mig. Jag gjorde som kutym är när man får brev, jag öppnade det. Brevet var av officiell karaktär, och såg ut att komma från någon myndighet. Det löd som följer:

Bäste Mårthen Gunnarsson!

Vi ser i våra register att du om bara ett par veckor fyller 29 år. Eller enklare uttryckt, du går in på ditt trettionde levnadsår. Det innebär att du bara har ett år kvar då du med rätta kan kalla dig ung. Det är dags att du förbereder dig nu. Din livsstil måste förändras, dina värderingar skärskådas, och dina val måste göras. Det är dags att bli vuxen nu, Mårthen Gunnarsson.
Vi från vuxenministeriet har till uppgift att göra övergången från ung till vuxen så enkel och smärtfri som möjligt. Därför vill vi redan nu erbjuda dig ett litet startpaket. Startpaketet skickas hem till dig inom fjorton (14) dagar från att du skickar in svarsblanketten. Paketet innehåller följande:

- Ett rikt urval av vuxenkläder, såsom chinos, lågskor, diskreta stickade tröjor och en praktisk väst.
- En uppsättning intetsägande värderingar att ersätta naiva idealistiska idéer med. Värderingarna kommer att ligga i mittfåran, och skifta svagt åt ena eller andra hållet vart fjärde år, i samband med val.
- Tre stycken barn i varierande åldrar. Ett av dem kommer med en medföljande bostavsdiagnos.
- En liten fritidslåda, med aktiviteter som golf, segling och boule i parken.
- Ett par läsglasögon.

Startpaketet är givetvis bara just vad det heter, en start. Därefter uppmanas du att själv komplettera din vuxenhet på bästa sätt för att passa in i normen så gott du kan. Vi på vuxenministeriet kommer löpande att följa upp dina resultat, och ingripa om vi ser minsta spår av en ung livsstil.

Lycka till! /Vuxenministeriet