Jag och Jens var på en casting för några veckor sedan. Vi skulle testas för att eventuellt vara med i ett nytt frågesportsprogram på tv, och vi började planera för våra liv efter den stora vinsten. Jag var väl något stursk efter mina relativa framgångar i Postkodmiljonären, och Jens kände sig stark av vetskapen att han hemifrån tv-soffan hade klarat sig minst lika långt som jag. Tillsammans var vi oslagbara, och castingen kändes bara som trivial formalia på vår väg mot de stora rikedomarna.
Väl där fick vi svara på några frågor var och berätta lite om oss själva. Det var inte så värst svårt, och vi gick därifrån och kände att vi hade gjort bra ifrån oss. Tills jag väl hemma började fundera på vad jag egentligen hade svarat. En av frågorna var vilken låt Charlotte Nilsson vunnit melodifestivalen med i år. Jag minns att jag smålog lite självsäkert och svarade Invincible, glad över att få en schlagerfråga som jag faktiskt kunde. Hemma i soffan dök plötsligt ordet Hero upp, och jag insåg att jag mycket väl kunde ha svarat fel på alla frågorna även om det kändes så bra där i castingrummet. De skulle ringa oss, sa de. Det har de inte gjort.
Det hela påminner mig om min allra första frågesportsupplevelse. Min klass kvalificerade sig till att vara med i Vi i femman, och jag var en av de som skulle vara med i laget. Tävlingarna sker först i lokalradio, och sedan i tv. Mitt trauma skedde i den sista tävlingen i radio. Hade vi vunnit den hade vi fått vara med i tv, och det var naturligtvis vad alla drömde om.
Vi mötte Hidingeskolan, och det var en väldigt jämn kamp. Som en av de sista frågorna fick vi ett antal ordstäv eller uttryck som vi skulle förklara vad de betydde. Ett av dem var klippt och skuret. Där satt vi, tre små elvaåringar, och konfererade om svaret. De två tjejerna i mitt lag var helt övertygade om att det betydde att något passar perfekt. Själv hade jag av någon anledning blandat ihop det med hugget som stucket, och argumenterade hårt för min sak. Jag använde alla tänkbara härskartekniker, och fick till slut över dem på min sida. När det var vår tur att svara berättade jag för domaren att klippt och skuret betyder att något inte spelar någon roll, att det kvittar lika. När domaren såg lite förvånad och tveksam ut gjorde en av mina lagkamrater en ansats att ändra vårt svar, men jag tystade henne effektivt.
Hidinge vann, förstås, och fick vara med i tv. Jag fick bära skulden för att Lillån inte fick några tv-kändisar det året heller. Och antagligen borde jag ha lärt mig en läxa. Ändå fortsätter jag att anmäla mig till frågesporter, och går stursk och självsäker hem från castingen i tron att Charlotte Nilsson sjungit Invincible.
Hugget som stucket? Knappast.
Visar inlägg med etikett jens. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jens. Visa alla inlägg
torsdag 18 september 2008
onsdag 12 mars 2008
Palme och slumpen
Jens är inte bara en bra vän, har har en bra blogg också. Nu senast gav han sig på att lösa Palmemordet. Han presenterar en intressant teori, även om jag själv inte tror ett dugg på den. Personligen har jag varit övertygad om lösningen i många år, och är ganska tillfreds med den. Den är liksom den ultimata dråpligheten.
Teorin är vitt känd. Det var Christer Pettersson som gjorde det. Han var pundare, hade hamnat i tjafs med knarkhandlaren Sigge Cedergren, och bestämde sig för att döda honom. Småbusen Pettersson var skitnervös inför ett sådant upptåg, eftersom det vida översteg allt han tidigare varit med om. Han pumpade sig hög på amfetamin, och kompenserade med stora mängder sprit. Han visste att Cedergren brukade passera korsningen Sveavägen-Tunnelgatan på kvällarna, och ställde sig att vänta med sitt vapen. Resten är välkänt. Det råkade bara vara fel man som kom förbi. En man som liknade Cedergren, och rörde sig som honom. Och som genom en dimmig pundares ögon lika gärna kunde vara honom. Fel man på fel plats. Och så råkade det vara Sveriges statsminister.
Jag är verkligen ingen privatspanare, och har inte satt mig in i fallet mer än de flesta svenskar. Och jag förstår att det säkert finns saker som talar mot att det skulle ha gått till på det här sättet, precis som det finns saker som talar mot alla andra teorier som lanserats genom åren. Men det som tilltalar mig med den här teorin är elementet av slump. Dråpligheten.
Att om det varit vilken annan man som helst med markerad näsa och överrock med uppfälld krage som passerat den där korsningen den där kvällen, så hade det varit ett oförklarligt mord i mängden. Och hade det verkligen varit Sigge Cedergren så hade det varit en intern uppgörelse i den undre världen. Men nu råkade det vara Palme. Och då blev det Sveriges mest uppmärksammade brott. Då blev det natten då Sverige förlorade oskulden, ett paradigmskifte, en vändning i historien och dagen då landet blev lite kallare och hårdare.
Och Christer? Han förstod nog först långt senare vad han gjort. Om ens då.
Teorin är vitt känd. Det var Christer Pettersson som gjorde det. Han var pundare, hade hamnat i tjafs med knarkhandlaren Sigge Cedergren, och bestämde sig för att döda honom. Småbusen Pettersson var skitnervös inför ett sådant upptåg, eftersom det vida översteg allt han tidigare varit med om. Han pumpade sig hög på amfetamin, och kompenserade med stora mängder sprit. Han visste att Cedergren brukade passera korsningen Sveavägen-Tunnelgatan på kvällarna, och ställde sig att vänta med sitt vapen. Resten är välkänt. Det råkade bara vara fel man som kom förbi. En man som liknade Cedergren, och rörde sig som honom. Och som genom en dimmig pundares ögon lika gärna kunde vara honom. Fel man på fel plats. Och så råkade det vara Sveriges statsminister.
Jag är verkligen ingen privatspanare, och har inte satt mig in i fallet mer än de flesta svenskar. Och jag förstår att det säkert finns saker som talar mot att det skulle ha gått till på det här sättet, precis som det finns saker som talar mot alla andra teorier som lanserats genom åren. Men det som tilltalar mig med den här teorin är elementet av slump. Dråpligheten.
Att om det varit vilken annan man som helst med markerad näsa och överrock med uppfälld krage som passerat den där korsningen den där kvällen, så hade det varit ett oförklarligt mord i mängden. Och hade det verkligen varit Sigge Cedergren så hade det varit en intern uppgörelse i den undre världen. Men nu råkade det vara Palme. Och då blev det Sveriges mest uppmärksammade brott. Då blev det natten då Sverige förlorade oskulden, ett paradigmskifte, en vändning i historien och dagen då landet blev lite kallare och hårdare.
Och Christer? Han förstod nog först långt senare vad han gjort. Om ens då.
torsdag 17 januari 2008
Som ett brev på posten, del 3
När jag anlände hem idag låg det ett brev på hallmattan. Jag tog upp det. Brevet alltså. Jag granskade det. Det första som slog mig var att det inte var till Sanna. Det var nämligen klart och tydligt adresserat till mig. Jag gjorde som kutym är när man får brev, jag öppnade det. Brevet var av officiell karaktär, och såg ut att komma från någon myndighet. Det löd som följer:
Bäste Mårthen Gunnarsson!
Vi ser i våra register att du om bara ett par veckor fyller 29 år. Eller enklare uttryckt, du går in på ditt trettionde levnadsår. Det innebär att du bara har ett år kvar då du med rätta kan kalla dig ung. Det är dags att du förbereder dig nu. Din livsstil måste förändras, dina värderingar skärskådas, och dina val måste göras. Det är dags att bli vuxen nu, Mårthen Gunnarsson.
Vi från vuxenministeriet har till uppgift att göra övergången från ung till vuxen så enkel och smärtfri som möjligt. Därför vill vi redan nu erbjuda dig ett litet startpaket. Startpaketet skickas hem till dig inom fjorton (14) dagar från att du skickar in svarsblanketten. Paketet innehåller följande:
- Ett rikt urval av vuxenkläder, såsom chinos, lågskor, diskreta stickade tröjor och en praktisk väst.
- En uppsättning intetsägande värderingar att ersätta naiva idealistiska idéer med. Värderingarna kommer att ligga i mittfåran, och skifta svagt åt ena eller andra hållet vart fjärde år, i samband med val.
- Tre stycken barn i varierande åldrar. Ett av dem kommer med en medföljande bostavsdiagnos.
- En liten fritidslåda, med aktiviteter som golf, segling och boule i parken.
- Ett par läsglasögon.
Startpaketet är givetvis bara just vad det heter, en start. Därefter uppmanas du att själv komplettera din vuxenhet på bästa sätt för att passa in i normen så gott du kan. Vi på vuxenministeriet kommer löpande att följa upp dina resultat, och ingripa om vi ser minsta spår av en ung livsstil.
Lycka till! /Vuxenministeriet
Bäste Mårthen Gunnarsson!
Vi ser i våra register att du om bara ett par veckor fyller 29 år. Eller enklare uttryckt, du går in på ditt trettionde levnadsår. Det innebär att du bara har ett år kvar då du med rätta kan kalla dig ung. Det är dags att du förbereder dig nu. Din livsstil måste förändras, dina värderingar skärskådas, och dina val måste göras. Det är dags att bli vuxen nu, Mårthen Gunnarsson.
Vi från vuxenministeriet har till uppgift att göra övergången från ung till vuxen så enkel och smärtfri som möjligt. Därför vill vi redan nu erbjuda dig ett litet startpaket. Startpaketet skickas hem till dig inom fjorton (14) dagar från att du skickar in svarsblanketten. Paketet innehåller följande:
- Ett rikt urval av vuxenkläder, såsom chinos, lågskor, diskreta stickade tröjor och en praktisk väst.
- En uppsättning intetsägande värderingar att ersätta naiva idealistiska idéer med. Värderingarna kommer att ligga i mittfåran, och skifta svagt åt ena eller andra hållet vart fjärde år, i samband med val.
- Tre stycken barn i varierande åldrar. Ett av dem kommer med en medföljande bostavsdiagnos.
- En liten fritidslåda, med aktiviteter som golf, segling och boule i parken.
- Ett par läsglasögon.
Startpaketet är givetvis bara just vad det heter, en start. Därefter uppmanas du att själv komplettera din vuxenhet på bästa sätt för att passa in i normen så gott du kan. Vi på vuxenministeriet kommer löpande att följa upp dina resultat, och ingripa om vi ser minsta spår av en ung livsstil.
Lycka till! /Vuxenministeriet
lördag 12 januari 2008
Det är okej att härmas när man härmas bra
Tidigare i år publicerade jag en liten anagramtävling här i bloggen. Det blev givetvis en succé, och folk satt i sina stugor runt hela landet och knåpade. Nu har Jens inspirerats av idén och gjort en egen anagramtävling i sin blogg. Jag vill gärna tipsa om den, för den är väldigt väl genomförd. Det tog mig flera timmar att lista ut svaret.
Jag tänker givetvis inte avslöja något, men som en exklusiv tjänst till Speglingens läsare erbjuder jag nu de kommande två raderna ur den dikt som Jens söker. Omgjorda som anagram, givetvis:
Härar, håll trut!
Scouternas hall, halvt trist
Gå nu till Jens blogg och tävla. Lycka till!
Jag tänker givetvis inte avslöja något, men som en exklusiv tjänst till Speglingens läsare erbjuder jag nu de kommande två raderna ur den dikt som Jens söker. Omgjorda som anagram, givetvis:
Härar, håll trut!
Scouternas hall, halvt trist
Gå nu till Jens blogg och tävla. Lycka till!
fredag 2 november 2007
Såna som inte är som jag
Det är alltid fascinerande med människor som inte är som man själv. Inte alltid på ett bra sätt, men fascinerande är det. Jag älskar att höra folk prata engagerat om saker som jag inte vet något om, eller kanske inte ens bryr mig om. Som när man på tunnelbanan hem hör några systemvetare från Kista diskutera fördelarna respektive nackdelarna med ett visst script som de precis har introducerat. Som att det är det viktigaste i världen, och jag har inte en aning om det.
Med vänner är det extra spännande. Oftast omger man sig ju med folk som är ganska lika en själv. Man har på ett eller annat sätt funnit varandra, och blivit vänner, på grund av att man delar något. Ändå kan ju olikheterna vara enorma. Jag och Kristin har alltid trevligt när vi träffas. Vi har en del gemensamt, och jag gillar henne skarpt. Men hon jobbar på börsen med saker som jag inte vet mycket om, och det är alltid lika spännande att höra henne berätta om sitt jobb.
Eller Jocke. Jag räknar honom som en mycket nära vän, och tycker att vi är lika varandra på många sätt. Vi delar intresset för popmusik, och har aldrig svårt att hitta samtalsämnen när vi umgås. Han skriver blogg också. Ytterligare en sak som förenar oss. Ofta skriver han inlägg om populärkultur, eller små betraktelser. Saker som ligger ganska nära det jag skriver om. Men så idag när jag besöker hans blogg har han skrivit ett långt och initerat inlägg med rubriken "ÖSK borde satsa på den mest meriterade tränaren". Så fullkomligt ointressant att jag inte ens läser det. Och ändå vet jag att för honom är det viktigt och stort.
Det är spännande med folk som är som jag, men ändå inte är som jag. Som Jocke med sporten, Kristin med börsen, Aaron med rejvandet, Jens med sociologin, Rickard med högeråsikterna och alla andra vänner jag har som vid närmare granskning har något avvikande och konstigt under ytan. Det är spännande, och kanske det som gör att jag gillar dem.
För skulle jag verkligen umgås en hel kväll med såna som jag? Tveksamt.
Med vänner är det extra spännande. Oftast omger man sig ju med folk som är ganska lika en själv. Man har på ett eller annat sätt funnit varandra, och blivit vänner, på grund av att man delar något. Ändå kan ju olikheterna vara enorma. Jag och Kristin har alltid trevligt när vi träffas. Vi har en del gemensamt, och jag gillar henne skarpt. Men hon jobbar på börsen med saker som jag inte vet mycket om, och det är alltid lika spännande att höra henne berätta om sitt jobb.
Eller Jocke. Jag räknar honom som en mycket nära vän, och tycker att vi är lika varandra på många sätt. Vi delar intresset för popmusik, och har aldrig svårt att hitta samtalsämnen när vi umgås. Han skriver blogg också. Ytterligare en sak som förenar oss. Ofta skriver han inlägg om populärkultur, eller små betraktelser. Saker som ligger ganska nära det jag skriver om. Men så idag när jag besöker hans blogg har han skrivit ett långt och initerat inlägg med rubriken "ÖSK borde satsa på den mest meriterade tränaren". Så fullkomligt ointressant att jag inte ens läser det. Och ändå vet jag att för honom är det viktigt och stort.
Det är spännande med folk som är som jag, men ändå inte är som jag. Som Jocke med sporten, Kristin med börsen, Aaron med rejvandet, Jens med sociologin, Rickard med högeråsikterna och alla andra vänner jag har som vid närmare granskning har något avvikande och konstigt under ytan. Det är spännande, och kanske det som gör att jag gillar dem.
För skulle jag verkligen umgås en hel kväll med såna som jag? Tveksamt.
måndag 23 juli 2007
Jens SMS
Ibland är det inte vad någon säger - utan vad de inte säger - som sätter igång tankar. Några uteblivna ord kan betyda mycket mer än de ord man faktiskt använder sig av.
Förra veckan var jag och Sanna på Gotland. Eftersom vi nu har blivit så vuxna att vi har växter som inte klarar sig utan regelbunden vattning anlitade vi Jens som blomvattnare. Jag träffade honom över en köttbit dagen innan jag skulle åka, gav honom nyckel och instruerade. Han skulle åka hem till oss på onsdagen, spraya klätterväxten med vatten och hälla lite vatten i krukan. Ganska enkelt, och inget jag var särskilt orolig för att överlåta på Jens.
På torsdagen skickar jag ett sms till Jens, mest för att stämma av:
”Tack för hjälpen med vattningen. Har allt gått bra? Inga bränder i lägenheten? Vi åker hem i natt, ska vi ta en öl i helgen?”
Efter en stund får jag ett svar:
”Jag jobbar i helgen men är ledig imorgon. Så vad sägs om öl imorgon?”
Inget mer. Inte ett ord om lägenheten, blomvattning eller eventuella inbrott. Då blev jag orolig.
Vi började spekulera om vad det kunde bero på. Hade det hänt något i vår lägenhet som Jens helst inte ville meddela över telefon? Befann sig Jens just nu i lägenheten, inbegripen i någon slags våld/sex/knark-orgie, och kände ett stygn av dåligt samvete när jag sms:ade honom? Sanna tänkte att han kanske hade glömt bort sitt uppdrag, och nu åkte dit snabbt som ögat för att vattna men därför inte kunde svara att det gått bra utan att ljuga. Teorierna var många, och ärligt talat var det med viss oro i kroppen jag satte nyckeln i låset när vi kom hem nästa morgon.
Men allt såg bra ut. Blomman var välmående. Det fanns inga spår i lägenheten av några orgier. Torsdagens och fredagens tidning låg på hallmattan, men allt fram till och med onsdagen låg på köksbordet. Det mesta tydde helt enkelt på att Jens varit där på onsdagen, och gjort det han blev ombedd att göra. Och bara glömt att nämna det i sitt sms.
Tack för hjälpen, Jens. Förlåt att jag oroade mig. Men jag förstår fortfarande inte varför du inte sa något.
Förra veckan var jag och Sanna på Gotland. Eftersom vi nu har blivit så vuxna att vi har växter som inte klarar sig utan regelbunden vattning anlitade vi Jens som blomvattnare. Jag träffade honom över en köttbit dagen innan jag skulle åka, gav honom nyckel och instruerade. Han skulle åka hem till oss på onsdagen, spraya klätterväxten med vatten och hälla lite vatten i krukan. Ganska enkelt, och inget jag var särskilt orolig för att överlåta på Jens.
På torsdagen skickar jag ett sms till Jens, mest för att stämma av:
”Tack för hjälpen med vattningen. Har allt gått bra? Inga bränder i lägenheten? Vi åker hem i natt, ska vi ta en öl i helgen?”
Efter en stund får jag ett svar:
”Jag jobbar i helgen men är ledig imorgon. Så vad sägs om öl imorgon?”
Inget mer. Inte ett ord om lägenheten, blomvattning eller eventuella inbrott. Då blev jag orolig.
Vi började spekulera om vad det kunde bero på. Hade det hänt något i vår lägenhet som Jens helst inte ville meddela över telefon? Befann sig Jens just nu i lägenheten, inbegripen i någon slags våld/sex/knark-orgie, och kände ett stygn av dåligt samvete när jag sms:ade honom? Sanna tänkte att han kanske hade glömt bort sitt uppdrag, och nu åkte dit snabbt som ögat för att vattna men därför inte kunde svara att det gått bra utan att ljuga. Teorierna var många, och ärligt talat var det med viss oro i kroppen jag satte nyckeln i låset när vi kom hem nästa morgon.
Men allt såg bra ut. Blomman var välmående. Det fanns inga spår i lägenheten av några orgier. Torsdagens och fredagens tidning låg på hallmattan, men allt fram till och med onsdagen låg på köksbordet. Det mesta tydde helt enkelt på att Jens varit där på onsdagen, och gjort det han blev ombedd att göra. Och bara glömt att nämna det i sitt sms.
Tack för hjälpen, Jens. Förlåt att jag oroade mig. Men jag förstår fortfarande inte varför du inte sa något.
lördag 21 juli 2007
Vinnare utsedd!
Igår var sista tävlingsdagen i den rafflande tävlingen Hitta borgaren, som jag utlyste här i bloggen tidigare i sommar. Två korrekta svar har kommit in. Jag körde ole-dole-doff mellan dem, och kan nu kora en vinnare.
Den stolte och lycklige är Jens Hollingby, eller om man skriver det som ett anagram: Blyg Senil John.
Kastar man rätt alla bokstäver i tävlingsdikten så blir det:
Thomas östros Bosse ringholm
- Alice åström, berit andnor
Gustav Fridolin urban ahlin
Laila freivalds; mona sahlin – per nuder
Lars ohly
Ibrahim baylan: Leif pagrotsky!
Fredrick Federley
Och borgaren är då förstås Fredrick Federley. Svårare än så var det inte.
Priset som Jens får är som utlovat en skiva med 2007 års bästa låtar hittills. Naturligtvis finns det andra låtar som också borde ha fått vara med på en sådan skiva, men utrymmet är begränsat och jag har tvingats vara enväldig diktator. Kanske vore ett rättvisare namn på skivan ”Riktigt bra låtar 2007”.
Här är i alla fall låtarna.
1. Raise it - Street Fighting Man
2. +81 - Deerhoof
3. Comfy in nautica - Panda Bear
4. Love´s not a competition, but I´m winning - Kaiser Chiefs
5. Neon bible - The Arcade Fire
6. Please, please let me get what… - The Gray Brigade
7. När ni gett dom våld ska vi ge er kärlek - Montt Mardie feat Vapnet
8. Dark and quiet place - Guy Blackman feat Jens Lekman
9. Västerbron - Laakso
10. Sea lion woman - Feist
11. Afraid you told someone about us - Air France
12. Roll on - Dntel feat Jenny Lewis
13. Melmac - Alvy Singer
14. Idealistic (Rampage Mix) - Digitalism
15. En saknad lika häftig - Karin Ström
16. Take off your t-shirt - It´s a musical!
17. Armance L´Actrice - Friday Bridge
18. Listen Up! (2007 Version) - The Gossip
19. Watch your step - Juvelen
20. First class riot - The Tough Alliance
21. My grandma - Kocky feat Mapei & Henok & Rosanna
Tack alla som deltagit i tävlingen. Bättre lycka nästa gång!
Den stolte och lycklige är Jens Hollingby, eller om man skriver det som ett anagram: Blyg Senil John.
Kastar man rätt alla bokstäver i tävlingsdikten så blir det:
Thomas östros Bosse ringholm
- Alice åström, berit andnor
Gustav Fridolin urban ahlin
Laila freivalds; mona sahlin – per nuder
Lars ohly
Ibrahim baylan: Leif pagrotsky!
Fredrick Federley
Och borgaren är då förstås Fredrick Federley. Svårare än så var det inte.
Priset som Jens får är som utlovat en skiva med 2007 års bästa låtar hittills. Naturligtvis finns det andra låtar som också borde ha fått vara med på en sådan skiva, men utrymmet är begränsat och jag har tvingats vara enväldig diktator. Kanske vore ett rättvisare namn på skivan ”Riktigt bra låtar 2007”.
Här är i alla fall låtarna.
1. Raise it - Street Fighting Man
2. +81 - Deerhoof
3. Comfy in nautica - Panda Bear
4. Love´s not a competition, but I´m winning - Kaiser Chiefs
5. Neon bible - The Arcade Fire
6. Please, please let me get what… - The Gray Brigade
7. När ni gett dom våld ska vi ge er kärlek - Montt Mardie feat Vapnet
8. Dark and quiet place - Guy Blackman feat Jens Lekman
9. Västerbron - Laakso
10. Sea lion woman - Feist
11. Afraid you told someone about us - Air France
12. Roll on - Dntel feat Jenny Lewis
13. Melmac - Alvy Singer
14. Idealistic (Rampage Mix) - Digitalism
15. En saknad lika häftig - Karin Ström
16. Take off your t-shirt - It´s a musical!
17. Armance L´Actrice - Friday Bridge
18. Listen Up! (2007 Version) - The Gossip
19. Watch your step - Juvelen
20. First class riot - The Tough Alliance
21. My grandma - Kocky feat Mapei & Henok & Rosanna
Tack alla som deltagit i tävlingen. Bättre lycka nästa gång!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
