Såna som inte är som jag

Det är alltid fascinerande med människor som inte är som man själv. Inte alltid på ett bra sätt, men fascinerande är det. Jag älskar att höra folk prata engagerat om saker som jag inte vet något om, eller kanske inte ens bryr mig om. Som när man på tunnelbanan hem hör några systemvetare från Kista diskutera fördelarna respektive nackdelarna med ett visst script som de precis har introducerat. Som att det är det viktigaste i världen, och jag har inte en aning om det.

Med vänner är det extra spännande. Oftast omger man sig ju med folk som är ganska lika en själv. Man har på ett eller annat sätt funnit varandra, och blivit vänner, på grund av att man delar något. Ändå kan ju olikheterna vara enorma. Jag och Kristin har alltid trevligt när vi träffas. Vi har en del gemensamt, och jag gillar henne skarpt. Men hon jobbar på börsen med saker som jag inte vet mycket om, och det är alltid lika spännande att höra henne berätta om sitt jobb.

Eller Jocke. Jag räknar honom som en mycket nära vän, och tycker att vi är lika varandra på många sätt. Vi delar intresset för popmusik, och har aldrig svårt att hitta samtalsämnen när vi umgås. Han skriver blogg också. Ytterligare en sak som förenar oss. Ofta skriver han inlägg om populärkultur, eller små betraktelser. Saker som ligger ganska nära det jag skriver om. Men så idag när jag besöker hans blogg har han skrivit ett långt och initerat inlägg med rubriken "ÖSK borde satsa på den mest meriterade tränaren". Så fullkomligt ointressant att jag inte ens läser det. Och ändå vet jag att för honom är det viktigt och stort.

Det är spännande med folk som är som jag, men ändå inte är som jag. Som Jocke med sporten, Kristin med börsen, Aaron med rejvandet, Jens med sociologin, Rickard med högeråsikterna och alla andra vänner jag har som vid närmare granskning har något avvikande och konstigt under ytan. Det är spännande, och kanske det som gör att jag gillar dem.

För skulle jag verkligen umgås en hel kväll med såna som jag? Tveksamt.