Dubbelknepet

De av er som är flitiga läsare eller prenumeranter av tidskrifter har säkert någon gång stött på fenomenet dubbelnummer. Ett nummer av tidningen som är två nummer i ett. Förklaringen bakom fenomenet är enkel, om än något tvivelaktig rent logiskt. De kulturbidrag som en del tidningar uppbär baseras på antalet nummer som ges ut under ett år. På samma sätt förhåller det sig med prenumerationsavgifterna. För en viss summa pengar utlovas man ett visst antal nummer. Och när redaktionen inte riktigt hänger med den utlovade utgivningstakten klämmer de till med ett dubbelnummer. Två dubbelnummer per år blir fyra nummer per år, och därmed kan ingen klaga.

En logik som vore skön att leva efter. Det är jobbigt att träna fyra gånger i veckan, men efter ett dubbelpass på Friskis kan jag komma undan med två gånger i veckan. Sen använder jag mig av Dubbel-Dusch, och kan hoppa över tvagningen i morgon. En dubbelportion till middag, och även morgondagens måltid är avklarad. Vill man leva effektivt ska man dubbeldejta, bre dubbelmackor och bara köpa skivor av artister som ger ut dubbelalbum. Tittar man dessutom på ett dubbelavsnitt av sin bästa tv-serie så gör det inget om man missar den nästa vecka. För övrigt vore det väl en bra idé att lansera stora tuggummin under namnet Dubbelgum?

Men metoden verkar vid en närmare granskning vara fel, eller kanske rent av dubbelfel. Den som dubbelarbetar får inte vara ledig mer än andra och spelar man dubbelspel i sitt privatliv brukar det förr eller senare gå illa. Kanske är dubbelt inte alltid bättre. Och kanske är en tidning alltid en tidning. Dubbelnummer eller inte.