Människans outgrundliga fantasi

Det har pratats mycket om lösenord i media den senaste tiden. Efter att Bilddagboken blev hackad aktualiserades problemet med att många använder samma lösenord överallt. Avslöjas det på ett ställe så är alla dina inloggningar avslöjade. DN listar idag de vanligaste lösenorden bland de avslöjade lösenorden på Bilddagboken.

Hela tre av de tjugo vanligaste innehåller ordet "bajs". Förutom i sin enklaste form förekommer ordet också som "bajskorv" och "bajsbajs". Andra fantasifulla lösen som folk valt är "hejsan", "starstar" och "123456". Undrar om de är lika försiktiga med sina bankomatkoder?

Lösenord är knepigt. En någotsånär flitig internetanvändare kommer snabbt upp i ett tjugotal sajter med lösenordsinloggning. Att ha individuella lösenord till alla sajterna blir snabbt ganska krångligt, och många väljer lösningen att köra på ett och samma. Alltid. Själv hade jag länge ett och samma lösenord till allt, men efter att ha jobbat på en sajt med inloggning, och sett hur lätt det är att de kommer på villovägar, bytte jag. Nu har jag fem lösenord med olika säkerhetsnivå, och byter med jämna mellanrum. Och efter att ha granskat listan över de vanliga lösenorden inser jag att inte heller jag alltid varit så fantasifull. Oftast har jag använt mig av vanliga ord. "Krutdurk", "bollplank" och "stavhopp" var mina första lösenord när jag klivit in i internetvärlden. Jag har blivit något bättre sedan dess, men skäms fortfarande lite när jag tänker på några av de lösenord jag använder.

Ett litet tips till alla er som känner er träffade av listan som DN publicerar. Det behövs inte så stora ändringar för att lösenordet ska bli svårare att knäcka. Byt ut några bokstäver mot siffror, och lägg till ett prefix eller suffix. Sluta använda bajskorv som lösenord. Byt ut det mot b4jsk0rv1sm. Eller något liknande. Lika lätt att minnas. Svårare att knäcka.

Hela listan på vanliga lösenord finns här.

Ett tips i all välmening

DN skriver om fenomenet med testvisningar av filmer. Tydligen börjar det bli allt vanligare även i Sverige att man visar filmer för en testpublik under klipprocessen, och sedan tar hänsyn till publikens reaktioner vid färdigställandet av filmen. Inget konstigt med det egentligen. De flesta storfilmer idag verkar ju ha gett upp alla tankar på att vara konstnärliga skapelser, och istället kapitulerat inför idén att de är kommersiella produkter som sålunda bör anpassas efter en kommersiell marknad.

I slutet av artikeln intervjuas regissören Jens Jonsson, som långfilmsdebuterar den 8 februari med filmen "Ping-pongkingen". Han beskriver känslan av testvisningen som att "någon tvingar en att visa ballen mitt på torget". Senare säger han också: "Det är väl annorlunda om man som regissör vill testa olika grejer mot en publik. Man visar fortfarande ballen, men då har man åtminstone självmant gått till gynekologen."

Jens, jag menar inget illa, men det här är ett litet tips inför framtiden. Om du känner att det kliar i grenen, svider när du kissar, eller det kommer illaluktande vätskor ur din ståtstav, gå inte till gynekologen. De är inte till för oss, och har helt enkelt inte den rätta kompetensen. Vi är inte målgruppen. Jag vill bara att du ska veta, för det kan bli ganska jobbigt annars när du sätter dig i den där stolen och särar på benen.

Får man bada med hatt?

"Nätverket Bara bröst har nått sin första framgång. Badhuset i Sundsvall har beslutat tillåta kvinnor att bada utan tyg på överkroppen, skriver Dagbladet i Sundsvall i sin nätupplaga."

Den som lusläst notiserna i dagstidningarna den senaste tiden vet att diskussionen har pågått ett tag. Några kvinnor i Uppsala ansåg sig diskriminerade när de inte fick bada i badhuset om de inte täckte sina bröst. Jämo slog så småningom fast att det inte var könsdiskriminering att tvinga kvinnor att bära andra typer av kläder än män. Processen och debatten levde vidare, och nu har alltså ett badhus i Sundsvall gått ut med att det är okej att vara topless, "så länge inga andra badande tar anstöt". Oavsett vad man tycker i sakfrågan - om det är diskriminering eller ej - kan man gissa att det aktuella badhuset kommer att få en helt ny besökargrupp. Och jag pratar inte i första hand om frigjorda kvinnor, utan om män som hoppas att just frigjorda kvinnor ska vallfärda dit. Och eftersom de männen lär vara många och envisa lär just det här badhuset vara det sista någon kvinna vill bada topless i om hon ska känna sig bekväm.

Hursomhelst är det ändå den sista meningen i DN:s artikel om fallet som inspirerar mig mest. Ragnhild Karlsson, från Nätverket bara bröst, uttalar sig: "Får inte kvinnor vara utan överdel bör inte heller män slippa." Och jag är med henne till hundra procent. De där snygga baddräkterna för män som man mest ser på gamla journalfilmer borde verkligen få en revival. Ofta var de randiga, och männen bar gärna hatt till. Låt oss införa det som dresscode på alla badhus! Låt oss slå ett slag för den randiga mansbaddräkten, och låt oss hoppas att det är okej att bada med hatt.

Kanske rekommenderas gummisnodd under hakan om det ska hoppas hopptorn.

Kassandra skriker och skriker

DN rapporterar från Storbritannien, där sponsring från privatpersoner och företag utgör ungefär hälften av finansieringen av kulturlivet. Resten kommer från statliga bidrag, som just i England dras in genom motsvarigheten till Svenska Spel. Artikeln är väldigt positiv till de initiativ som tagits för att öka andelen privat sponsring, och det är tydligt att man säger att något liknande borde testas i Sverige. Sen kommer sista stycket:

"Det gäller alltså att som Tate Modern profilera sig som en intressant och publikt uppskattad institution för att få del av de miljarder som näringslivet årligen häller in i den brittiska kulturen. Mindre institutioner, med ett smalare utbud, har ofta mycket svårare att locka sponsorer."

Svart på vitt. Öka andelen av kultursponsring, inför den fria marknaden även bland kulturaktörerna. Anpassa er, bli folkliga. Eller dö. Snacka om att det lär få konsekvenser på sikt.

Läskig matematik

DN rapporterar att 2008 kommer att vara ett ovanligt arbetande år. Det faktum att det är ett skottår, i kombination med att helgdagar ovanligt ofta infaller på helger, gör att antalet arbetsdagar är tre fler än ett normalår. Hela 254 arbetsdagar. Skillnaden påstås utgöra flera miljarder för statskassa och arbetsgivare.

Undrar om det har forskats vidare i ämnet? Om det kan vara så att bristen på lediga dagar, förutom de två i slutet av varje vecka, påverkar oss på andra sätt. Kan man tänka sig att det ett år som detta kommer att inträffa fler arbetsplatsolyckor på grund av trött personal, fler misstag på grund av personal som inte haft några lediga klämdagar efter storhelgerna och fler sjukskrivningar på grund av att en del kompenserar på egen hand för uteblivna lediga dagar? Och om det är så är ju frågan hur mycket de där tre extra arbetsdagarna verkligen är värda. Och för vem.

Sen kan jag inte låta bli att imponeras av DN:s matematik, som den besserwisser jag är:

"För den som misströstar ska sägas att 2009 börjar med två klämdagar då fredagen den 2 januari och måndagen den 6 januari kläms in mellan nyårsdag, vanlig helg och trettondag jul."

Nog måste det vara fråga om en klämdag, när man klämmer in något så att det går fyra dagar mellan fredag och måndag.

Så gör vi

På DN.se redogör Torill Kornfeldt för hur jorden skulle klara sig om alla människor plötsligt försvann. Det verkar jättemysigt. Älgar skulle ganska snabbt börja springa omkring i stan, och en hel massa djur och natur skulle ta plats i våra kontorsbyggnader och bostäder. Jag tycker att vi genast ska skrida till verket.

Fast någon måste stanna kvar och dokumentera. Kanske blogga lite om det hela? Någon ung, framåt och trendkänslig. Alex Schulman? Siste mannen på jorden. Någon?

Vad var det jag sa?

Astrid Lindgren, som jag tipsade om i ett tidigare inlägg, verkar plötsligt vara hur populär som helst. Idag skriver till exempel DN om henne. Glöm inte vem som tipsade dig om henne först.

Speglingen - alltid först med det senaste!