söndag 19 augusti 2007

Rapport från jordbävningen

Klockan 01.13 i natt inträffade en jordbävning på Kungsholmen. Vi agerade snabbt, som vi är tränade att göra i katastrofsituationer. Madrasser för samtliga fönster, och in under köksbordet för att söka skydd. Med oss tog vi konserver, en dunk med vatten, vårt trangiakök och datorn för att kunna kommunicera med omvärlden. Och där befinner vi oss nu.

Jag hittar inget om skalvet på nätet, men förutsätter att det beror på att följderna är så stora att de ännu inte går att överblicka och rapportera om. Ingen av oss har ännu vågat gå fram till ett fönster och lätta på madrasserna, av rädsla för ett efterskalv. Vi håller oss lugna här under bordet och väntar på räddningsstyrkorna. För att sysselsätta oss kör vi sten-sax-påse om vem vi ska äta upp först när konserverna så småningom tar slut. Vi räknar med att vi har mat för fyra dagar, sen börjar det krisa.

Det mest frustrerande här under bordet är informationsunderskottet. Vi vet inte hur omfattande skalvet har varit, och hur mycket av Kungsholmen som finns kvar. Vi har inte hört några sirener, vilket kan vara både ett bra eller dåligt tecken. Jag hade nog väntat mig högtalarutrop med instruktioner och lugnande besked, men här hörs ingenting. Kanske har räddningsstyrkorna inte nått hit ännu. Kanske kan de inte ta sig fram i rasmassorna.

Det går ingen nöd på oss ännu, men självklart är vi oroade. När TV4 sänder sin insamlingsgala till de drabbade hoppas jag att ni är generösa. När vi kommer ut härifrån kommer vi att vara hungriga, och i stort behov av att ta igen förlorad tid.

Snälla! Vet ni något? Hur kraftigt var skalvet i natt? Ska vi våga oss ut? Vi skriker efter information här. Dessutom skulle det behöva dammsugas. Det är smulor under köksbordet. Vi får ta tag i det sen. När vi blivit räddade. Hoppet är det enda vi har kvar.

4 kommentarer:

JAG! JAG! JAG! sa...

Du har en helt underbar blogg Mårthen!

Mårthen sa...

Tack! Om jag kommer ut från köksbordet snart vore det kul att ses. Jag skulle behöva få tillbaka nyckeln.

Sanna sa...

Hallå...? Nu är inte du heller här, och jag har börjat äta smulorna från golvet. Du har gett mig din cykelhjälm o sagt åt mig att vara stilla. Hur ser det ut där ute, är allting borta? Får jag komma ut snart?

Mårthen sa...

Jag har vågat mig ut, men det är inte säkert för dig här ute ännu. Ta på dig hjälmen och håll dig stilla. Jag lovar att säga till när det verkar säkert, men världen är en så otäck plats att vara på ibland.