måndag 13 augusti 2007

Det tiden inte räcker till

Lite för sällan ger man upp allt man har för att flytta ut till ett tält i skogen och leva på det som skogen har att ge.

Lite för sällan börjar man fanatiskt att dyrka någon man knappt träffat. Konstruerar ett altare i sin lägenhet med foton, hårlockar och stulna artefakter från objektet i fråga. Följer efter på avstånd, noterar allt personen företar sig i en liten anteckningsbok, häller nektar i personens brevinkast, fotograferar i smyg.

Lite för sällan organiserar man allsång i tunnelbanan, eller ens styr upp någon skojig tankelek bland sina medtrafikanter.

Lite för sällan tar man en extra kopia på grannens nyckel när man har fått förtroendet att vattna deras blommor medan de är i stugan i Dalarna, för att sedan kunna gå in i deras hem när de är på jobbet och sakta driva dem till vansinne genom att förändra små detaljer. Byta plats på knivarna och gafflarna i besticklådan, sortera om böckerna i bokhyllan, måla om hallen i bara en nyans ljusare färg.

Lite för sällan blandar man allt man har i skafferiet och bakar sig en kaka, som man sedan säljer på kyrkans vårmarknad.

Lite för sällan fejkar man en hjärtattack i rusningstrafiken och skäller sedan ut dem som faktiskt försöker hjälpa till.

Lite för sällan går man rakt fram åt ett håll man aldrig gått för att se vad som finns på andra sidan.

Men när skulle man å andra sidan ha tid med allt det där.

8 kommentarer:

Shuto sa...

Hej Mårthen!

Planlösa promenader har man alltid tid till i varje fall. Dom andra sakerna man inte gör kan ju orsaka obehag för andra och är väl inte tillrådligt därför.

Jag brukar ofta ta promenader med den tid som andra använder för att se på tv-serier som "Sjunde Himlen" och liknande. Har hittat en hel del roliga affärer och fina promenadstråk den vägen och kan rekommendera det.

Ta dig tid :)

Mårthen sa...

Tack. Promenader kan man aldrig få nog av!

Sanna sa...

Älskling!
Jag har tagit tältet och tänker
bosätta mig i en glänta i Lill-jansskogen. Jag tar med mig Bob.
Jag behöver reflektera över min tillvaro och undanbeder mig besök.
Tack för den här tiden!

Mårthen sa...

Tack själv! Det har varit fint att bo och leva med dig. Välkommen tillbaka om det blir för kallt i skogen. Jag sparar din post, så kan du skicka en älg att hämta den.

Sanna sa...

Det har redan blivit kallt, och jag är trött på att äta bark. Får jag komma hem igen? Här i skogen finns ingen som är lika fin som du.

Mårthen sa...

Du är välkommen. Jag lägger ut lite hö på golvet som du kan krypa ihop på.

Sanna sa...

Förut fick jag alltid ligga i sängen. Om det ska vara på det viset stannar jag nog kvar i tältet. Blir det kallare reser jag det på vardagsrumsgolvet.

Mårthen sa...

Hmm. Okej. Det får bli sängen. Det verkar mysigt för mig också. Vi får flytta lite på djuren, bara.