fredag 15 juni 2007

Atenmannen och jag

Jag såg Atenmannen igen helt nyligen. Han är en man som går omkring på stan eller i tunnelbanan med en lagerkrans runt huvudet, och en stor flagga från OS i Aten svept runt sig. Han ser ganska välskött ut, och gravallvarlig. Han fascinerar mig djupt. Jag, Sanna och Jens har pratat en del om honom. Hur kom det sig att han blev Atenmannen? Hur började det? Är han galen? Försöker han säga oss något?

Genom livet har jag stött på en hel del rättshaverister och konspirationsteoretiker. Jag vet inte om Atenmannen är något av det, men jag stoppar ändå in honom i samma genre; människor som viger sitt liv åt något som jag inte begriper, men som ändå fascinerar mig. Efter att ha sett Filip & Fredrik nosa upp udda figurer i ”100 höjdare” vet jag att jag inte är ensam om min fascination. Bengt-Olof Gavne, mannen som vigt sitt liv åt att strida mot det faktum att Västerås kommun kallar sig för Västerås stad, stötte jag på redan för många år sedan. Leif Erlingsson, mannen som i bland annat den här intervjun avslöjar att 9/11 bara var en cover-up är min senaste favorit.
Nätet är förstås fullt av dem. Människor som fastnar för en fråga som är viktigare än allt annat, och som sedan viger sitt liv åt det. De skriver brev och insändare, ordnar demonstrationer, hungerstrejkar, delar ut flygblad och driver hemsidor. De klär ut sig och bär plakat, och jag är helt säker på att de alla delar en känsla av att de gör något bra för världen.

Stora händelser som får massmedial uppmärksamhet är populärast att fastna i. Palmemordet, JFK, månlandningen, 11 september, Estonia osv. Det krävs inte så många sökningar på nätet för att hitta de mest vilda teorier om hur dessa händelser ”egentligen” gick till, och vem som ”egentligen” ligger bakom. Alla bär på sanningen, och slåss mot väderkvarnar för att göra den känd för allmänheten.

På Hötorget såg jag en gång en japan som gick omkring med ett plakat där det stod:

Please ask no more
Dogs running around everywhere
Barking
I don’t like it

Inget mer. Där gick han, gravallvarlig förstås, och lät skylten basunera ut hans budskap. Jag har fortfarande ingen aning om varför, vilka hundar som föranlett skylten, eller vilka frågor han inte ville att man skulle ställa. Men jag älskade honom.

Kanske är jag så fascinerad av alla dessa människor för att jag tror att det ligger mig ganska nära till hands att bli som dem. Ett allvarligt bakslag i livet, en utbrändhet eller bara en liten knäpp, så skulle jag nog kunna fastna. Gå hem och tillverka en skylt, sälja lägenheten, och gå ut på gator och torg och föra en kamp. Skriva handskrivna långa brev till myndigheter, skicka konstiga paket till tidningsredaktioner. Kämpa blint.

För en sanning som bara jag vet.

2 kommentarer:

B-O Gavne, Vasteras sa...

-Det är märkligt! ..kanske ett kännetecknande för hur rätt som jag har med att reagera över att man benämner kommun för "stad". Att min kritiker aldrig debatterar mig om saken. Aldrig berättar på vad sätt som jag har fel. Bara slänger ur sig invektiv. Som här med Mårthen Gunnarsson som kallar mig för rättshaverist och konspirationsteoretiker.
..å så med tillägget att han inte begriper saken! Alltså inte förstår, varför jag reagerar mot att benämna kommun för ”stad”. –Ja jeeevlar, dessa barnrumpor.
bogavne@hotmail.com

B-O Gavne, Vasteras sa...

Mårthen Gunnarsson, denna bloggens författare, har svarat –mig per e-post- på mitt inläggssvar här ovan.
-Att han fortfar med att anse mig som rättshaverist och konspirationsteoretiker; alltså på han inte förstår mitt budskap om att det är felaktigt att benämna kommun för ”stad”.
-Han förstår alltså inte att om man överenskommer något så skall man följa överenskommelsen.
Som vi svenska folk har överenskommit, stadgat i lag, att våra kommuner, alltså våra politiskt lokala samhällsföreningar av invånarna i ett visst geografiskt område, benämnes ”kommun”. Inte minst som ju våra kommuner innefattar –högst medvetet överenskommit- både tät-/stadsbebyggelse boende invånare och landsbygdsboende. Och att man ju inte kan benämna landsbygd för ”stad”.

..det är alltså ingen människa som kör den här bloggen, det är ett djur!
Och ..alltså djuret, förstår naturligtvis inte heller att min benämning barnrumpa, INTE är ett saklöst invektiv, som det är ..att jag trodde att Mårthen Gunnarsson, i alla fall var en människa, om än i mycket unga år.

Meddelandet avslutas med att Gunnarsson berättar att han bor i Stockholms stad och jobbar i Täby kommun. ….vilket verkar snett, att behöva åka varje dag, fram och tillbaka, mellan Stockholms stad och Täby … -Ja, jag vet inte om man kan benämna Täby för stad med denna mest omfattande villabebyggelsen, väl inte ens runt kommunhuset på Stationsvägen i Täby kommun?