Borlänge sommaren 2008: Pannbandets Mecka

Googlingarna som får folk att hitta fram till min sida fortsätter att fascinera mig. Spindelharpan dominerar fortfarande stort, men även de mest udda fraser dyker upp med jämna mellanrum. I morse var det någon i Borlänge som kände sig lite villrådig inför sommarens modetrender. I förhoppningen att hitta vägledning slog denne mas eller kulla in följande fras i sin sökmotor:

"pannband för sommaren 2008"

Vilket ledde fram till min blogg. Som ju verkligen inte är någon modeblogg. Men det här är ändå ett fall som jag känner varmt för, och gärna tar mig an. Bäste mas eller kulla. Skippa pannbandet sommaren 2008. Oavsett om det har kurbitsmönster, är av funktionsmaterial, eller bär det mest trendiga varumärke. Skippa det. Släpp ut året, och gå helt utan huvudbonad. Skaffa dig en hatt, en keps, en basker, en vegamössa eller en bandana. Nej, förresten, ingen bandana. Men verkligen inte heller ett pannband.

Nu var det sagt. Hoppas att du hittar hit igen, och att mitt råd kan vara till glädje.

Kläderna gör mannen

Det finns sammanhang där man tänker efter extra noga kring vad man ska ta på sig. Inför en jobbintervju gräver de flesta lite djupare i garderoben innan de bestämmer sig. Hel och ren, prydlig, men inte för uppklädd, kanske. Första dejten likaså. Man vill göra gott intryck. Visa vem man är, men från den bästa sidan. Samma sak när man ska vara med i tv, eller andra offentliga sammanhang.

Jag ska själv vara med vid en tv-inspelning snart, och går därför och funderar över vilken outfit som kommer att göra sig bäst. Man ska tydligen undvika smårutigt, smårandigt, helsvart eller helvitt. Och så inga logotyper eller stora varumärken. Det är ju lugnt, men sen då?

Jag har tidigare refererat till Hannes Råstams dokumentär om bränderna i Dalarna, "Varför erkände dom?". Med anledning av det här ämnet finns det anledning att återkomma till den. I programmet intervjuas en man som dömdes för några av bränderna, och som säger sig vara oskyldig. Det är en ganska lång intervju framför kamera, och reportern åker även med honom i hans bil och besöker några platser som var centrala i utredningen. Han har med all säkerhet vetat länge att han ska vara med i tv, och säkert tänkt både en och två gånger över vad han ska ha på sig.

Vad han valde? En svart t-shirt med texten "Borta bra, men garaget bäst".

Jag är imponerad. Kanske kan jag hitta något liknande till min korta stund i rampljuset?

Urbant mode på olika sätt

Det urbana modet börjar mer och mer att integreras med den moderna tekniken. Klädskaparna tävlar om vem som kan konstruera de smartaste lösningarna för att få in mobilen, mp3-spelaren och laptopen i jackan, mössan, trosan. Vad som helst för att människor ska känna sig moderna, och försöka uppvisa en fasad av att hänga med sin tid. Eller till och med ligga före. Snart väljer du strumpor efter vilka som har det bästa minnet, och letar efter t-shirts med hög upplösning på displayen.

Varje morgon gör jag en resa från Kungsholmen till Husby. Från hemma till jobbet. På många sätt är det som att passera genom olika världar. Jag börjar bland dagislämnande stressföräldrar, kliver på gröna linjen och blandar mig med Brommakids på väg till skolan. Byter sedan till blå linjens it-entreprenörer på väg ut till Kista. På höjd med Solna eskalerar mobilpratet som mest. Och samtliga har handsfree. Bluetooth-varianter fastklistrade på kinden, små sladdar virade runt öron och haka, eller modeller som mer ser ut som vanliga hörlurar.

Sen kliver jag av i Husby. Och möts av en inte så stressad småbarnsmamma, på promenad med sin unge. Talandes i telefon, med sin egen variant av handsfree. Hon har klämt fast hela mobilen under slöjan.

Det urbana modet tar sig många uttryck. Vart och ett med sin egen målgrupp.