En sak i taget, delfinmänniskor

Det finns en förening för delfiner som råkat födas i människokropp. De har till och med en hemsida. Det är ganska tänkvärt, och man kan inte låta bli att gripas av deras öden. Kraven de ställer kan vid första anblick verka rimliga. De vill ha ett samhälle fritt från fördomar om DHB (Dolphins in a Human Body). De vill tillsätta en statlig utredning om effekterna och kostnaderna av artbyten, och de vill ha möjligheter för DHB:are att juridiskt erkännas som delfiner. Rimligt, som sagt, men det finns förstås en hake. Innan DHB:are, och andra djur födda i människokroppar, ska erkännas som de djur de är vore det nog bra om en del andra regleringar i relationen mellan djur och människor infördes. Annars ser jag framför mig följande scenario.

Birger Ljungfeldt, 43 år gammal, vaknar en morgon i sin lägenhet i Hökarängen. Han är spänd, för idag är dagen då det ska ske. Strax efter lunch kommer hans barn från ett tidigare äktenskap över för att hälsa på, och strax efter dem kommer tre kollegor från jobbet, Sune från innebandyn och ett par gamla vänner. Birger har bett dem alla att komma över, eftersom han har något viktigt att berätta.
- Tack för att ni har kommit, börjar han. Jag har levt i en lögn. Hela mitt liv har jag burit på en stor hemlighet. Jag vet att jag ser ut som en av er, och bär på samma kroppsliga funktioner, på gott och ont. Men egentligen är jag en mygga. Jag har vetat det länge, men inte velat säga något. Det kanske känns konstigt för er, och jag förstår att ni har många frågor, men så är det.
Efter några timmar av diskussion, frågor, frustration och några glas whisky, accepterar Birgers anhöriga faktumet. De lovar att framöver referera till honom som mygga, och stötta honom i hans fortsatta kamp för att helt komma ut som mygga.
Birger är upprymd. Han går med i en organisation för andra djur födda i människokroppar, och börjar kämpa för de rättigheter de hittills förnekats. De demonstrerar, skriver insändare, samlar in namnunderskrifter och framträder i media. Inför det kommande valet kämpar de hårt för att få in några meningsfränder i riksdagen, och lyckas. Äntligen ser det ut som att ändringar kommer att ske.
Den 14 april 2011 är en historisk dag för Birger. Riksdagen har klubbat genom en lagändring som gör det möjligt för artavvikare att bli juridiskt erkända som den art de anser sig tillhöra, och Birger ska bli den första i Sverige som får sitt fall prövat. Inför ett samlat pressuppbåd öppnar Birger kuvertet med det avgörande beslutet från artprövningsnämnden. Fem sekunder av tystnad, sedan ser man en tår trilla nedför Birgers ena kind.
- Jag är en mygga. Allt kämpande har gett utdelning. Jag är en mygga, säger han inför kamerorna.
Då hörs ett vinande ljud, och ett splatt. Någon har mosat Birger med en tidning. Han skuffas in i ett hörn, tv-teamen packar ihop sina kameror, och journalisterna skingras.
En mosad mygga är väl inget att skriva om.