Kassa tankar 1

Jag brukar handla i en stor dagligvaruhandel vid Fridhemsplan. Den har två våningar, stort utbud, och massor av folk. Oavsett när man går dit är det fullt av människor som springer runt och fyller sina korgar och vagnar med allt möjligt och omöjligt. Och när så många människor samlas på en och samma plats uppstår alltid små lustiga situationer. Jag tänkte dela med mig av några.

De som sitter i kassorna i min affär är inte bara kassapersonal. De är klippetkassörer. Med jämna mellanrum hör man högtalarrösten ropa ut "samtliga klippetkassörer till kassorna, tack". Som att de är rädda att kassörer från andra butikskedjor ska hörsamma deras utrop om de inte är tillräckligt specifika. Klippetkassörerna är väluppfostrade, och följer en väldigt tydlig rutin. Så fort de har gett kvittot till kunden före tittar de upp, ser mig i ögonen och hälsar. Det går på automatik, men är ett trevligt sätt att etablera en kontakt.

Ibland har man redan hunnit interagera med kassören på ett eller annat sätt innan det är dags för hälsningen. Man kanske har frågat om kassan är öppen, sagt till om en kvarglömd artefakt, eller påpekat att brödet är den sista varan som tillhör kunden innan, och att allt från och med filmjölken är mitt. Då blir den lilla hälsningen lätt absurd. Vi har redan tittat varandra i ögonen, och vi har pratat. Vi borde ha passerat hälsningsstadiet i vår flyktiga relation. Men ändå, omedelbart efter kvittot, ett snabbt ögonkast och ett "hej". Som att kassaapparaten inte kan börja registrera varor innan hälsningen har ägt rum. Det är gulligt.