I reklamfilmer har det blivit populärt att försöka applicera mänskliga egenskaper på företag. Det är naturligtvis ett bra trick för den marknadsförare som vill att företaget h*n gör reklam för ska framstå som lite mysigt och personligt. En uppstickarbank har i sin kampanj gått så långt att de liknar relationen till en bank vid relationen man har till en älskad. De pratar om att vänsterprassla, och visar i reklamfilmer hur någon berättar för sin partner att hon träffat en annan. Och terminologin återkommer i flera kampanjer. Man pratar om att göra slut med banken/företaget, uppmanar till trohet, och så vidare.
Det här är en analogi som inte håller. För alla de här företagen vill åt dina pengar. Och även om det förekommer liknande motiv i vissa kärleksrelationer så brukar det då åtminstone vara något subtilt. Inte finstilta procentsatser, smygande avgifter och fastställda taxor.
Kanske är det den mottrend som uppstår som en konsekvens av reklamvärldens försök att likställa de olika typerna av relationer. Att relationer mellan människor i allt större utsträckning börjar härma relationen mellan kund och företag. Här är några exempel på vad som kan vänta oss då:
- Nästa gång du ska träffa en kompis på stan, och blir fem minuter för sen, får du höra att din vän tar ut en förseningsavgift på 45 kronor.
- Du har gjort upp med en vän att ni ska äta middag nästa lördag. På tisdagen ringer vännen och meddelar att h*n måste jobba, och inte kan komma. Du säger att det är helt okej, men att du ändå kommer att ta betalt för middagen eftersom avbokning måste ske senast 14 dagar i förväg.
- Din partner meddelar att svärmor fyller år om två veckor, och tar därefter ut en påminnelseavgift på 39 kronor.
- Varje mellanmänsklig relation kompliceras av ett otal blanketter och formulär som måste fyllas i vid minsta ärende.
- Du får aldrig prata med dina vänner längre, utan hamnar bara i telefonkö. Med klassisk musik medan du väntar.
Jag bävar. Och ser fram mot ytterligare en period av avgiftsfria relationer. Så länge det nu varar.
lördag 8 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar