lördag 22 mars 2008

Vem bjuder?

Pengar är ofta ett känsligt ämne. Och många gånger vore saker så mycket lättare om man bara struntade i det, och ställde den ibland så förbjudna frågan: Vem betalar?

Säkert känner ni igen situationen. Du är en i ett större sällskap som ska äta på restaurang. Det kanske är ett jobbsammanhang, någons födelsedag, eller liknande. Det börjar närma sig slutet på månaden, och du har en högst begränsad summa pengar kvar på kontot. Hade det varit upp till dig skulle du aldrig valt att gå ut och äta, men det här är ett sammanhang som du inte råder över. Menyn kommer in, och du konstaterar att det enda du har råd med är en förrätt och ett glas vatten. När det blir din tur att beställa försöker du låtsas att du inte är så hungrig, och frågar om det är okej att ta den där soppan som huvudrätt. Servitrisen ler lite förläget, men du får din soppa och försöker få den att räcka länge.
Sen kommer notan in, och ett av följande tre scenarion utspelar sig:

1. Den som bjudit in till middagen tar hand om notan. Lämnar över sitt kort som om det vore helt självklart, och du sitter med kurrande mage och undrar varför du är den ende i sällskapet som inte är mätt.

2. Någon säger med myndig stämma att "vi delar väl notan på tio", och alla förväntas lägga lika mycket. Du sitter med kurrande mage och undrar varför du är den ende i sällskapet som inte är mätt, när du ändå måste betala för de andras vin och tre rätter. Från toaletten ringer du en kompis som får föra över ett par hundra till ditt konto, så att du kan ta dig ur situationen med äran i behållning.

3. Var och en betalar för sig. Du är fortfarande den ende i sällskapet som inte är mätt, men du har rättat mun efter matsäck och förhoppningsvis haft en trevlig kväll.

Oavsett vilket scenario hade det ju varit skönt att veta innan. Men allt för ofta gör man inte det. Och att fråga går ju inte för sig. Då riskerar man att framstå som snål, eller ännu värre - fattig. För att pengar styr, markerar status och position, och för att alla alltid ska framstå som så världsvana att de inte vågar göra något som kan bevisa motsatsen.

Onödigt. Så snälla, nästa gång du är den som planerar att bjuda, eller åtminstone tror dig veta hur notan kommer att hanteras, säg det. Innan beställningarna tas upp, resan beställs eller konsertbiljetterna bokas. Det finns många som inte vågar fråga, men som väldigt gärna vill veta.

Inga kommentarer: