Vad gör polisen? Inget!

DN på stan har bytt kostym, och kom i veckan ut med sitt första nummer i ny skepnad. Bland annat innehåller det en omfattande enkät bland stockholmarna, där vi får reda på allt från vem som är deras favorit-Magnus Carlsson till vad vi helst skrattar åt. En av frågorna gör mig dock mycket orolig. Personerna i undersökningen har tillfrågats vad de helst äter på väg hem från baren. Fyllekäket, alltså. 38% äter inget, 34% hamburgare, 13% korv och 12% kebab. Så långt är allt normalt. Sen kommer det oroväckande. 3% uppger att de äter frukt. På väg hem från krogen. Frukt.

Här måste svensk lagstiftning bli hårdare. Vi kan inte ha en massa människor lösa ute på gatorna, som sent på natten, småberusade, går runt och äter äpplen och bananer. Det är inte friskt, det är abnormt. Det ger Stockholm dåligt rykte ute på kontinenten, och det gör att alla vi andra går runt med en känsla av att inte vara säkra. Det kan vara vem som helst. Tjejen mitt emot dig på tunnelbanan kan dra upp en apelsin ur handväskan.

Och vad gör polisen? Inget.

Stockholm har krympt

Punkt SE skriver idag om chokladfestivalen på Nordiska Museet som firades i helgen:

"Halva Stockholm ville smaka på godiset när chokladfestivalen på Nordiska museet firades i helgen. [...] 16 000 människor ville smaka, handla och titta på chokladdemonstrationer."

Om sexton tusen utgör halva Stockholm förstår jag varför tidningen som skriver artiklen är så nöjda med att nå 584 000 läsare varje dag. Det är ju 1 825% av Stockholmarna!

För övrigt blir jag nyfiken på hur en chohkladdemonstration ser ut. Vad står det på plakaten?

Partierna som inte kom in

Jag sitter och studerar valresultatet från förra hösten. Det började som ett terapeutiskt behov. Det är för mig en omöjlig ekvation att så många röstade på något av allianspartierna, och nu verkar så chockade över den politik som förs. Det var ingen hemlighet vad partierna stod för, och den politik som bedrivs nu är precis den politik som utlovades. Jag hoppades att siffrorna från valet skulle ge mig någon sorts förståelse för varför människor röstade som de gjorde, för uppenbarligen har inte alla följt någon sorts ideologi.

Men jag fastnar istället för de övriga partierna. Det är ett fascinerande kapitel i vår demokrati. Dessa småpartier, som inte har en chans att komma in i några beslutande församlingar, men som ändå kör på år efter år.

Europeiska Arbetarpartiet kampanjade ganska duktigt. Det gav dem 83 röster i riksdagsvalet. Unika Partiet, med Linda Rosing i spetsen, fick oproportionerligt mycket medial uppmärksamhet, och landade på 222 röster. Vilka var de där 222 personerna? Vad hoppades de att Linda Rosing skulle göra för dem? Hur känner de idag?

Statistiken visar också hur viktigt det kan vara att inte slarva när man står inför valförrättarna. Fårgutapartiet, som ställde upp i riksdagsvalet för att ”minska avståndet mellan Visby och Stockholm genom att endast representera Gotland i riksdagen” fick bara 6 röster. Däremot fick de handskrivna partibeteckningarna Fårgjutarpartiet 2 röster, och Fårguta partiet 1 röst. Hade dessa individer lärt sig att får inte är något man gjuter, och att partier inte är något man särskriver, så hade gutarna fått hela 50% fler röster. Nu hade väl de 9 rösterna inte räckt så långt ändå, men rent statistiskt hade det varit en enorm skillnad.

På samma sätt kan man räkna sig fram till att hela 27 olika stavningar av Kalle Anka-partiet förekommer. Roligast är Kalle Anka paritet, som mer låter som en matematiskt term. Hade alla dessa personer slagit sig ihop och enats om en stavning hade partiet fått en bit över hundra röster. Inte illa för en seriefigur.

Bland de partier som endast fick en röst kan man hitta en uppsjö av olika påfund. Det mest fascinerande med dem är att de flesta ändå tyder på att någon faktiskt har ansträngt sig. Man har inte struntat i att rösta. Man har inte röstat blankt. Man har gått iväg till vallokalen, tagit en tom valsedel, skrivit dit ett namn som man vill rösta på och med rak rygg lagt den i lådan. Nöjd har man gått hem och satt sig för att titta på valvakan. Kanske finns där några tusen andra som skrivit samma sak. Kanske kommer man den här gången få se sin dröm gå i uppfyllelse. Kanske har svenska folket den här gången äntligen bestämt sig för att det är dags för Discopartiet att komma in i Riksdagen.
Undrar hur de känner nu?

De tre roligaste partierna som bara fick en röst i riksdagsvalet 2006:

1. De arbetsskyggas riksförbund – bland karpar och kantareller
2. Ezenhemmer plastpåsar och barnuppfostringsredskaps partiet
3. Toknazism hela dan – partiet