Lunchlåda vs Lunchrestaurang: 0-1

För första gången sedan jag började på nya jobbet hade jag igår med mig matlåda. Kontoret tycks i stort sett vara delat i tre läger när det gäller lunchrutiner, och jag kände mig lite som en förrädare. Det finns de som alltid har med sig matlåda, sen finns det de som äter i personalmatsalen med husmanskost, och så finns det de som går iväg till någon av restaurangerna i närområdet. Hittills har jag sällat mig till den sista gruppen och haft en ganska inkörd rutin, som oftast innefattat ett Aftonblad och något flottigt på kinakrogen.

Men igår var det dagen före lön, och skralt i kassan. Så måndagens middag gjordes i dubbel portion, varav hälften skyfflades ned i en låda och togs med till kontorets kylskåp. Efter ett par minuter i micron slängde jag i mig alltihopa och konstaterade att lunchen var över på tio minuter. Så jag tog en liten promenad, och köpte en cola för att bli riktigt mätt.

Summeringen lyder: Prismässigt var lunchmetoden överlägsen. Råvaror och en cola landade på ungefär tjugofem kronor, mot de 80-90 som den vanliga lunchen brukar ticka iväg mot. Gratistidningen om Täby gick lika bra att läsa som Aftonbladet, så där var det ingen större skillnad. Men att äta samma sak som dagen innan kändes sådär. Dessutom var det ju rester, och rester är alltid rester.

Idag har jag fått lön, och det blir fläsknoisette med bearnaise på kinakrogen. Men om några veckor åker nog lunchlådan fram igen. Man kanske vänjer sig?

Stockholm har krympt

Punkt SE skriver idag om chokladfestivalen på Nordiska Museet som firades i helgen:

"Halva Stockholm ville smaka på godiset när chokladfestivalen på Nordiska museet firades i helgen. [...] 16 000 människor ville smaka, handla och titta på chokladdemonstrationer."

Om sexton tusen utgör halva Stockholm förstår jag varför tidningen som skriver artiklen är så nöjda med att nå 584 000 läsare varje dag. Det är ju 1 825% av Stockholmarna!

För övrigt blir jag nyfiken på hur en chohkladdemonstration ser ut. Vad står det på plakaten?