onsdag 20 augusti 2008

En dag för meddelanden

Tjugonde augusti. En dag som historien har utsett till lämplig för att på olika sätt meddela sig via nya kanaler. Just denna dag 1911 skickades det första telegrammet runt jorden. Det var en anställd på New York Times som var nyfiken på hur lång tid det skulle ta att skicka ett meddelande runt hela vår icke helt oansenliga planet. Fantasifullt nog valde han budskapet "det här meddelanet skickas runt jorden". Klockan sju på kvällen, New York-tid, gick meddelandet iväg från rummet på 17:e våningen i Times skrapa på Manhattan, och 16,5 minuter senare kunde samma telegrafoperatör ta emot samma meddelande, som då passerat 16 andra operatörer i bland annat San Francisco, Filippinerna, Hong Kong, Saigon, Singapore, Bombay, Malta, Lissabon och Azorerna.

Sextiosex år senare, den 20 augusti 1977, skickade NASA iväg den obemannade farkosten Voyager II rakt ut i evigheten. Ombord fanns en 12" grammofonskiva av koppar, förpackad i ett aluminiumfodral som garanterar dess kvalitet i åtminstone en miljard år. Skivan hette "Sounds of earth" och innehöll hälsningar på sextio språk, vetenskaplig information om jorden och människorasen, klassisk musik, jazz, rock, naturljud och inspelade hälsningar från viktiga personer såsom dåvarande amerikanska presidenten Jimmy Carter. Tanken var förstås att kapseln så småningom skulle krocka med någon bebodd planet, vars invånare då skulle spela skivan och på så vis bli lite mer bekanta med vår utmärkta civilisation. För säkerhets skull bifogade man en skivspelare och en instruktionsbok, för man vet ju inte hur civiliserade de är, de där utomjordingarna. Hur man valde vilka sextio språk man skulle spela in hälsningar på vet jag inte. Det vore ju väldigt snopet om de som så småningom kommer att lyssna på skivan inte talar något av de språken, utan bara skakar på huvudet och undrar varför det inte finns någon hälsning på tornedalsfinska.

Själv känner jag förstås historiens vingslag, och låter mig inspireras. Tidigt i morse gav jag mig iväg till en hemlig plats ganska nära mitt hem. Med mig hade jag en tom och urdiskad glasburk, som tidigare innehållit lingonsylt. I skydd av en stor sten viskade jag sedan det hemligaste jag vet in i burken, och satte snabbt på locket. På en bit frystejp skrev jag med arkivbeständigt bläck "Hemligheter. 2008.08.20". Om man i framtiden lär sig att återskapa ljud ur burkar, och hittar den här burken, så kommer mina hemligaste hemligheter att bli allmängods. Och någon kommer den 20 augusti om kanske 136 år, att skriva ett blogginlägg. Det kommer att handla om vilken utmärkt dag för meddelanden detta är. Hur man 1911 skickade ett telegram runt jorden. Hur man 1977 skickade ut en kopparplatta till rymden. Och hur någon 2008 viskade makalösa hemligheter in i en burk.

Det är så man gör sig historisk.

2 kommentarer:

Sophia sa...

Haha, vilken rolig grej! :)
Intressant det där med Voyager II förövrigt, vad hände med den sen då? Vet man det?

Mårthen sa...

Den är fortfarande där ute. Efter att ha passerat Jupiter och Saturnus samt några av deras större månar, blev Voyager II det första och hittills enda skepp som passerat över Uranus och Neptunus. Detta var möjligt endast tack vare att planeterna låg placerade på ett mycket gynnsamt sätt, något som återkommer vart 175:e år.

2004 befann sig Voyager II elva miljarder kilometer från solen och beräknas fortsätta sända data till jorden fram till 2020-talet, tills batterierna tar slut och signalerna blir alltför svaga för att kunna tydas.