torsdag 21 augusti 2008

"Bara för den här gången, då"

Jag var på banken häromdagen. Det är ju inte så ofta man sätter sin fot på ett bankkontor längre, eftersom det mesta går att sköta hemifrån eller via mobilen, men den här gången var det nödvändigt. Av anledningar som jag inte ska fördjupa mig i närmare så är min bankdosa på semester i Kamerun, och utan den kan jag inte logga in på min internetbank för att sköta min privatekonomi. Min tanke var att banken borde kunna vara vänlig nog att låna mig en dosa under några minuter.

Efter att ha stått i kö länge och väl kom jag fram till en dam, och förklarade mitt ärende. Rutinerad av att många gånger ha mött fyrkantighet och ovilja att hjälpa till på ställen som exempelvis banker bad jag inte om att få låna en dosa, utan förklarade bara att min dosa var ute och reste, och att jag undrade om det fanns något sätt jag kunde logga in på internetbanken inne på kontoret. Jag använde med andra ord metoden "få motparten att komma på lösningen, och tro att det var hennes idé". Det fungerade, och efter en stunds funderande stack hon ned handen i en låda, tog upp en dosa, och sa: "Du får låna den här. På nåder."

På nåder. För det är förstås inte enligt gängse rutiner, utan något utöver det vanliga. En extravagans som enkom är avsedd för mig, och som sker i någon sorts samförstånd mellan mig och denna bankkvinna. Och det där har vi väl alla mött i olika varianter. "Normalt sett gör vi inte såhär, men låt gå för den här gången", eller "nästa gång ska du göra på det här krångliga sättet, men den här gången får det gå bra såhär". Vad är det meningen att man ska svara på det? Ska man falla på knä av tacksamhet, eller bara skicka en blomma och en chokladask? Varför detta behov av att markera undantaget i situationen? Uppenbarligen gick det ju alldeles utmärkt för henne att låna ut en dosa till mig. Jag kunde betala mina räkningar utan att stå i kö och ta upp personalens tid, och de fick en nöjd kund. Så varför var det på nåder? Om något inte går att genomföra förväntar jag mig att de talar om det, och om något fungerar så räcker det att de säger det. Jag behöver inte veta att jag har tur, att någon annan kanske skulle ha sagt nej, eller att det kanske inte kommer att gå nästa gång. Jag behöver inte känna mig utvald, eller försättas i tacksamhetsskuld.

Förklaringen ligger nog i ett uttryck som till och med är ännu värre än "bara för den här gången". Förklaringen ligger i det vidriga lilla "tänk om alla". Uttrycket som i alla tider använts för att hindra människor från att göra roliga saker, göra saker på smidiga sätt, eller att testa nya lösningar. Sådär kan du ju inte göra. Tänk om alla skulle.

Klart att alla inte skulle, säger jag.

2 kommentarer:

Olof sa...

hurra, du är tillbaka! som jag har väntat! (:

Mårthen sa...

Och DU är tillbaka, Olof! Det glädjer mig. :-)