Öppet brev till GB Glaces konsumentkontakt

Jag har alltid trott mig vara en ganska populär kille. En sådan som folk gillat att hänga med, och som folk har sagt bra saker om även när jag inte har varit närvarande. En bidragande orsak till denna villfarelse är att mina födelsedagskalas alltid har varit välbesökta. Ända sedan jag var en liten gosse har människor slutit upp mangrannt när jag har fyllt år, och ätit tårta, lekt lekar och, ja, ätit mer tårta. Tårtan har varit av samma sort varje födelsedag. Tropisk Aroma, enligt ett recept som förvaltats väl inom släkten, med en väl avvägd blandning av muskot och kanel i smeten. Det här med tårtan är anledningen att jag skriver till er, och jag ska återkomma till den. För även om min onkel Gunnars trollerikonster och pappas adjektivsagor, samt den klassiska skräckleken Lord Nelson, säkert har varit uppskattat, så är det nog tårtan som har gjort kalasen speciella. Och nu tvingas jag, på grund av er, inse att det faktiskt bara är tårtan som lockat. Inte jag som person.

I år när jag fyllde år var det nämligen bara Magdalena som kom. Jag hade som vanligt bjudit in en lång rad vänner, men alla hade mer eller mindre bra ursäkter för att inte närvara. Så där satt vi; jag, Magdalena och Sanna. Det var inte något fel på det, vi hade jättetrevligt och så, men det ska villigt erkännas att det högg lite i hjärtegropen på mig. Var jag inte mer populär än så?

Nu när glassäsongen dragit igång på allvar har jag fått min förklaring. Ni har nämligen lanserat en glass med namnet Magnum Mayan Mystic. Och om bara min gamla mormor varit klok nog att söka patent på receptet till Tropisk Aroma hade jag kunnat stämma er tillbaka till stenåldern, men nu förhåller det sig tyvärr inte så. Men stölden är ändå uppenbar. Chokladglass, överdragen med en fyllning kryddad med muskot, och kanel. Det är så tarvligt, och så uppenbart. En gång om året har människor kommit till mig för att uppleva just denna smaksensation. En gång om året har jag känt mig populär, och fått stå i centrum. Inte ens det kunde ni ge mig. Ni var tvungna att profitera även på det. Onda, onda ni.

Klart att ingen kom, utom Magdalena, som uppenbarligen missat årets glassnyheter. Varför sitta av en tråkig födelsedagsfest hos Mårthen, när man lika gärna kan köpa en glass på ICA?

Det här var tarvligt av er, GB. Men jag kan tänka mig att stryka ett streck över det hela, och sluta fnysa högt varje gång jag går förbi en av era glassdiskar, om ni uppfyller följande kravlista:

1. Saluför inte ovan nämnda glass i februari. Då fyller jag år, och då ska folk vilja äta Tropisk Aroma hemma hos mig.
2. Skicka gärna en representant från ert företag hem till mig när jag fyller år. Se till att de har med sig en present. OBS! Ej Daimstrut.
3. Skriv dit på förpackningen till ovan nämnda glass att den är "inspirerad av Mårthens mormor". Det skulle betyda mycket.

Tack på förhand för visad förståelse. Jag ser fram emot ert svar.

mvh

Mårthen Gunnarsson

Horoskop för dagens nytillskott

Det kommer att födas ett antal barn i Sverige idag, den 23 september. De får automatiskt ett personnummer som ser ut som ett mobilnummer, och de får så småningom ett namn. Förutom det är de ganska nakna, både utanpå och inuti. Men det finns några saker i vår historia som antyder att det just idag inte är en så dum dag att födas.

Ray Charles, John Coltrane och Bruce Springsteen föddes alla just denna dag. Och Siegmund Freud dog.

Min tolkning är att barn av denna dag kommer att ha en känsla för det som är vackert i världen, använda sina sinnen något mer kreativt än andra barn, och förhoppningsvis aldrig behöva tro att deras musikkarriärer har något att göra med att penisavund gentemot sina fädrer.

Det perfekta talet

Jag fyller år idag. Dagen fick den bästa tänkbara starten. Frukost och paket på sängen, lite sovmorgon, och en underbar sambo som gjorde allt för att förgylla min tillvaro. Sådant som kan få alla små bekymmer att blåsa långt bort.
Men vad är det för ålder jag klär på mig från och med idag? 28. Vad är det? De senaste åren har jag alltid lyckats vaska fram något lite speciellt med min ålder. Förra året var det självklart – alla musikälskare vet att 27 är en magisk och farlig ålder. Kurt Cobain, Jim Morrison, Janis Joplin, Jimi Hendrix, Brian Jones och Robert Johnson mötte alla döden vid just denna ålder. Dessutom var både Nick Drake och Gram Parsons farligt nära. Hela året gick jag runt och kände mig lite mystisk och som en överlevare.
Året innan var det 26. SJ tycker inte längre att man är ungdom, och det blir dyrare att flyga. 25 var jämnt och fint. 24 fick mig att tänka på den fantastiska låten av Johan Skugges nedlagda band Singer som hette just så. 23 räckte för att jag skulle få komma in på Kvarnen, och så vidare. Varje ålder jag har passerat har varit laddat med något lite speciellt, som har fått mig att vara glad över att äntligen ha uppnått den åldern.

Men nu trodde jag nästan att det var kört. Jag kunde inte komma på en enda sak som var mäktigt eller speciellt med 28. Tills storasyster ringde och var tröstande storasysteraktig. 28 är ju ett perfekt tal. Ett av de endast 44 kända tal som är större än 1 och summan av sina äkta delare, inklusive 1. Det vill säga 1+2+4+7+14=28.
Nästa gång jag fyller ett perfekt tal är på min 496:e födelsedag, vilket känns väldigt avlägset. Efter det dröjer det ytterligare nästan 8 000 år. Tack syster, det känns bättre nu.

Att dessutom fylla det perfekta talet 28 i februari, som oftast bara har 28 dagar, måste ju vara något alldeles särskilt. Jag är unik, bra och lite magisk!

Dags att börja fundera på 29. Någon som har en idé?

(Publicerades på http://www.kollegiet.nu/ 2007-02-08)