Den totala avväpningen

Häromdagen gick jag och Sanna längs Tjärhovsgatan, när en bil lite oförsiktigt skulle korsa ett övergångsställe precis när en man i 35-årsåldern höll på att gå över. Kvinnan som körde bilen hann precis bromsa, men mannen blev rejält rädd. Ett tag såg det ut som att det skulle stanna där, men mannen bestämde sig för att skrika. "Jävla kärring, du ska stanna vid övergångsställen, man ska inte behöva bli rädd när man går över gatan."

I sak hade han ju rätt, även om jag kan tycka att det finns en hel uppsjö av trevligare sätt att uttrycka det. Men jag blev ändå lite imponerad av att han fann sig så snabbt. Några veckor tidigare höll Sanna och jag på att bli överkörda av en stadsjeep på ett övergångsställe. Den gången var det helt uppenbart att föraren dessutom såg oss, och var helt medveten om vad han gjorde. Då hade lite skrikande varit helt på sin plats, men ingen av oss var i stånd att göra det, och lite tafatt handviftande var allt det blev den gången.

Många gånger är vi dåliga på att säga från när folk beter sig illa. Vi är för chockade för att säga något, och först efteråt kommer vi på en massa dräpande repliker som hade varit på sin plats. Och lika många gånger är de som beter sig illa allt för dåliga på att be om ursäkt. Kör man på någon med kundvagnen kan ett förlåt vara på sin plats, och råkar man sparka till någon på tunnelbanan gör det absolut inget om man ber om ursäkt. Sen finns förstås situationerna där den som tycker sig bli utsatt för något överreagerar, och en avväpnande replik åt andra hållet skulle vara användbar.

Jag tänker på när jag i julhelgen umgicks med min systers treåriga dotter. Hon red på mina axlar, och råkade nysa mig rakt i håret. Innan jag ens hunnit säga något gojsade hon in slemmet i mitt hår med handen, och sa "det gör inget". Antagligen något hon hört sin mamma säga när saker råkar hända. Och det var ju helt rätt. En treåring kan inte förväntas kontrollera riktigt alla kroppsliga funktioner, och det gjorde ju faktiskt inget. Jag önskar att den avväpnande repliken kunde användas lite oftare.

Bilförare kan ibland ha uppmärksamheten på fel plats. De vet att de ska stanna vid övergångsställen, men när de samtidigt ska fundera på vilket håll de ska svänga åt, hålla koll på enkelriktningar, och dessutom funderar över vad de ska äta till middag, kan det ibland brista i uppmärksamheten. En inbromsning blir lite för tvär, men ingen skada är skedd. Det gör ju inget. Jag undrar vad den skrikande 35-åringen hade sagt om hans gormande besvarats med en nedvevad ruta, ett leende, och den avväpnande repliken "det gör inget".

Då hade nog inte ens han haft fattning nog att säga något.