Tävlingen avgjord!

Ni var många som hade idéer om vart tanten var på väg. Ni trodde att hon skulle till Fridhemsplan för att besöka en optiker, att hon skulle till Stadsbiblioteket eller att hon skulle åka till Farsta. Ni nämnde räksmörgåsar och bowling, och ni pratade om hemliga uppdrag under jorden. Men ingen var så nära sanningen som Drina. Hon skrev:

"Hon har väskan full med pengar och är på väg till Kalifornien för att köpa Neverland Ranch. Hennes plan är att börja odla morötter i karusellen, föda upp sjöapor i pariserhjulet och sippa på parasolldrinkar i dragon wagon-bergochdalbanan. Alltså, hon tog tunnelbanan till T-centralen. Där bytte hon till flygbuss mot Arlanda och sen flög hon med Delta Airlines till Santa Ynez. Fast nu såg jag att resan var slut så fort hon klev in i en byggnad så jag antar att flygbussterminalen får duga som svar då.. Synd, det hade varit roligare om du hade föjlt efter henne hela vägen till Amärrika."

Nu var vår tant inte så häftig att hon faktiskt åkte till over there för att köpa en ranch, men hon klev i alla fall av på t-centralen. Och det var det ingen annan som trodde, så Drina måste helt enkelt koras som vinnare. Vår tant gick upp ur underjorden med Sergels torg som destination, strosade i sakta mak rakt över torget, och blev stående framför Kappahl. Det var dit hon skulle, men de hade stängt. Klockan var runt tjugo i tolv, och skylten upplyste både henne och mig om att de inte skulle öppna förrän klockan tolv. Ett tag såg det ut som att vi skulle bli stående där, tanten och jag. Men efter lite tvekan fick hon fart på fötterna igen, och knatade in i Gallerian. Även där finns ju ett Kappahl, med lite generösare öppettider. Där gick hon in, och där skildes vi åt. Hon för att köpa underkläder, jag för att åka hem och framkalla mina spionfoton och lägga upp dem i bloggen.

Tack till er alla som tävlat. Och grattis till Drina. Skivan ser ut som nedan, och kommer med posten.

Tävling: Vart ska tanten?

Förra årets anagramtävling blev en succé, så nu är det åter dags för en spännande tävling. Den här gången gäller det att lista ut vad en tant kan tänkas ha för sig en söndagförmiddag. Tanten på bilden nedan var ute och rörde på sig i förmiddags. Klockan 11.27 klev hon på tunnelbanan i Kristineberg, och tåget gick i riktning mot Skärmarbrink. Hon var i 65-årsåldern, ledigt klädd, och hade en handväska som enda bagage. Hennes ansiktsuttryck var sammanbitet, men inte alls otrevligt.

Nu gäller det för dig att lista ut vart tanten är på väg. Jag har naturligtvis följt efter henne, och vet hela sanningen. Men vad tror du?

Reglerna är enkla. Tanten kommer så småningom att gå av tåget, och antagligen ta sig vidare på ett eller annat sätt. Så fort hon går in i en byggnad, det kan vara ett bostadshus, en affär eller någon annan sorts byggnad, så räknas resan som avslutad. Naturligtvis kan hon använda sig av fler transportmedel för att nå sin destination. Om du har en teori om vart hon är på väg, så kan du antingen skriva den i kommentarerna till det här inlägget, eller maila den till mig på marthen@home.se. Först inkomna korrekta svar kommer att vinna. Om ingen kommer in med korrekt svar kommer jag att utse det svar som kommer närmast sanningen, alternativt det som är påhittigast, som vinnare.

Vinnaren får en hembränd cd-skiva med den bästa musiken hittills från 2008. Exklusivt och fint. Glöm inte att uppge en adress som jag kan skicka vinsten till. Ditt svar vill jag ha senast nästa lördag, den 12 april.

Lycka till!

Kassa tankar 2

Det tycks finnas en allmän förståelse för att personer som bara ska ha en eller två varor under vissa omständigheter kan få gå före i kassakön. Ibland har det hänt att jag själv har erbjudits att gå före, när jag har stått där i kön med bara en liter fil under armen. Det är trevligt, och oftast ganska rimligt. Men som alltid med oskrivna regler så kan det ibland bli ganska fel.

För inte så länge sedan stod jag i kön i min dagligvaruhandel. Det var långa köer i alla kassor, och jag kände mig ganska stressad över situationen. Det var minst fem personer före mig i kön, och alla hade ganska välfyllda varukorgar. Då kommer en tant som bara skulle ha någon liten konservburk, går fram till personen som står näst längst fram, och ber om att få gå före eftersom hon ska ha så lite. Personen släpper in henne, hon vill väl inte vara oartig, och plötsligt har jag sex personer framför mig. Utan att ha haft något att säga till om själv. När det blir tantens tur visar det sig dessutom att hon ska betala med mynt, vilket alltid drar ut på tiden.

Givetvis borde tanten ha börjat längst bak i kön, och avancerat framåt så långt vår snällhet kunde tänkas sträcka sig. Kanske finns det till och med en formel för det. Två varor och tant med rollator, det innebär tre steg fram i kön. Fyra varor och ingen rollator, ställ dig sist. En vara, rollator och flåsande andhämtning, ställ dig först, genast.

En annan observation på samma tema är att det inte är mängden varor, utan snarare betalrutinen, som avgör hur lång tid det kommer att ta innan man är framme vid kassan. Om folk bara lägger upp varorna ordentligt på bandet, inte behöver ställa några frågor, och inte har valt några krångliga varor med otydlig streckkod, så tar själva inmatningen av varorna ungefär lika lång tid oavsett mängden varor. Betalningen däremot. Vi som betalar med kort, och har dragit det och slagit in koden redan innan alla varorna är inlästa, har bara en knapptryckning att klara av när kassörskan har gjort sitt. Medan de som väntar tills de får beloppet uppläst med att ens öppna handväskan, och sedan ska rota efter sedlar, mynt och rabattkuponger, får oss längre bak i kön att somna. Sålunda ska man inte alltid ta den kortaste kön, eller den där folk verkar bära sina saker i händerna istället för i kundvagnar. Man ska titta på vilka som står i kön.

Snabb och fördomsfull guide:

- Tanter betalar kontant, och använder kuponger. Ibland har de dessutom för lite pengar med sig, vilket leder till att de måste returnera varorna en i taget tills de har råd att betala. Undvik.
- Barn betalar kontant, och ställer dessutom ofta frågor till kassörerna. Är de korta når de inte heller upp till myntmekanismen i de affärer där sådan förekommer, vilket tar ännu mer tid. Undvik.
- Gubbar betalar ibland kontant och ibland med kort. Men oavsett vilket tenderar de att ta tid. De glömmer koden, spontansomnar när de ska ta fram plånboken, eller kommer i sista stund på att de ska ha pressylta också, och lommar iväg inåt affären för att komplettera. Dessutom kan man ibland fastna i fällan att gubben bara håller köplats åt sin fru. Det som från början ser ut att vara en gubbe som bara ska köpa tidningen kan utvecklas till en fullastad vagn. Undvik, alltså.
- Unga. Och då menar jag i stort sett alla mellan 20-50 år. Betalar ofta med kort, är ofta lika stressade som du, och har inte vett att riva ut kuponger. Välj deras kö.