Fallet Rahman: Återkomsten

Joy Rahman. Det är ett fascinerande livsöde. 1994 dömdes han för mord till livstids fängelse. Efter att fallet fått stor uppmärksamhet, granskats av journalister och debatterats livligt, fick han resning och friades helt 2002. Blev en symbol för de oskyldigt dömda, och ingav hopp till alla de som sitter inlåsta fast de inte borde.

Nu är han åter misstänkt för mord. Häktad i Bangladesh. Enligt Aftonbladet misstänks Rahman och ytterligare tre män för mord. Mordet ska ha begåtts för tre år sedan på kassören i den biståndsorganisation som Rahman har byggt upp med hjälp av det rekordstora skadestånd som han fick av svenska staten efter den friande domen i hovrätten.

Det ska onekligen bli spännande att följa fallet framöver. Betyder det här att han faktiskt var skyldig förra gången också? Eller är han oskyldigt anklagad ännu en gång? Eller är det så att åtta års stämpel som mördare faktiskt kan förvandla en människa till en sådan? Att tiden i fängelse fick honom att så småningom börja identifiera sig som en potentiell mördare, och att steget därmed inte var så långt.

Det är inte så svårt att dra paralleller till Hannes Råstams utmärkta dokumentär om pyromanerna i Mora på 70-talet. Se den om ni får chansen, för det här är ett ämne vi kommer att se mer om i medierna framöver.

En röd hjullastare

DN berättar idag om 18-åringen som i natt tog sig in i en hjullastare, och gav sig ut på en liten röjarresa i Hässelby. Vi är nog många som har lekt med tanken när vi passerat stora fordon med enorma hjul, hårda skopor och galler för fönstren. Funderat över vad som skulle hända om man körde i full fart in i ett hus, eller hur lång tid det skulle ta att riva en liten kiosk. Men steget till att faktiskt göra det är väl vad som skiljer agnarna från vetet. Och då menar jag att det är vi som låter bli som är vetet.

Hur som helst så är det något helt annat som fascinerar mig med DN:s artikel om händelsen. Det är en ganska kort text, och inte särskilt detaljerad. Men en detalj ger de oss. Hjullastaren var röd. Varför får vi veta det? Hur påverkar det vår förståelse av det inträffade? Hade det varit en annan sak om det var en grön hjullastare?