Najz Prajz var skivaffären där jag utvecklade min musiksmak. Det var där jag gick in ett par år in på 90-talet och frågade efter punk, och kom ut med ett illgrönt konvolut signerat Strebers. Det var där jag hittade en liten hylla märkt med "ska", och snabbt såg till att köpa allt som stod där. Det var på Najz Prajz jag tillbringade hur många timmar som helst med lurarna vid disken, för att lyssna genom allt som jag inte hade en aning om hur det lät. Personalen var kunnig, och fick mig att upptäcka många pärlor. Någon slängde till mig en skiva med Spain, och sa att det nog var något för mig. En annan introducerade mig för Blue Note, och en tredje föreläste om varför Jaco Pastorius var överlägsen alla andra basister. Det var på Najz Prajz jag såg Weeping Willows spela live, och nästan ramlade baklänges, och det var där jag första gången blev såld på Elvis Costello.
Och nu stavar de Håkan Hellströms namn fel. Örebro är inte vad det har varit, och det är tur att jag lämnade båten i tid.
6 kommentarer:
Jag kan inte annat än att konstatera detsamma. Najz var min grundskola i musik. Undrar vad kidsen gör nu... rocks?
Förhoppningsvis har kidsen slutat besöka skivaffärer i Örebro, och upptäckt nätet, postordern och världen på andra sidan svampen.
haha... det är väl inte konstigt att örebro inte är vad det varit när vi flyttat därfifrån ;)
Måste ändå kännas skönt att få bekräftelse i att du gjort rätt val som flyttat därifrån ;-)
Killen som gjorde bannern (sitter bredvid mig) är mer inne på In Flames. Nu är det fixat!
Håkan --> Ah, då var det ju taskigt av mig att skylla på Najz Prajz. Men jag tror att jag ändå ser det som ett symptom. Det är bara du och några till som håller den närkingska musikfanan högt!
Skicka en kommentar