Bloggar jag verkligen?

Det finns en gräns för hur länge man kan avstå från att göra något, och fortfarande med sanning hävda att det är något man brukar ägna sig åt. Vad gäller mig och bloggandet så började den gränsen nu bli nådd. Ett tag kunde jag säga att det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg. Sen var jag tvungen att erkänna att jag tagit mig en liten paus. Som blev en lång paus. Och nu närmade jag mig den kritiska gränsen där jag antingen var tvungen att säga att jag slutat blogga, eller helt enkelt ta mig i kragen.

Jag valde kragen. Kragar är underskattade, och behöver ibland tas i.

Så nu kör vi igen. Må det bära eller brista.