Frisedel för allas bästa

Sten Tolgfors använder sig av stora ord om rikets säkerhet, och slår fast att Sverige ska behålla värnplikten. Om rikets säkerhet hänger på att alla landets 18-åringar av manligt kön ska gå en kurs i hur man dödar så är jag orolig.

Jag har inte gjort lumpen själv. Då som nu ansåg jag att Sverige inte behöver ett väpnat försvar, och att om vi ändå skulle ha ett så var inte jag ämnad att vara en del av det. Nästan ingen av mina vänner hade heller gjort lumpen, och när mönstringen närmade sig var det stora samtalsämnet vilka olika metoder som var bäst för att komma undan. Fantasifulla berättelser om personer som rullat in sig i mattor för att framstå som galna, löpt amok med låtsasgeväret man måste hålla i, för att framstå som farliga eller helt enkelt fejkat på alla tester för att framstå som värdelösa. Jag tog fasta på ett tips om att man skulle be att få gå till psykologen direkt, och där ge dem en rimlig orsak att signera en frisedel.

Så på bussen till Karlstad satt jag och förberedde en story som skulle hålla inne hos mönstringspsykologen. Jag var inne på något hjärtskärande om att jag aldrig lyckades passa in i grupper, och dessutom att trycka på det sanna auktoritetsproblem jag sitter på. Redan på första samlingen där någon militär informerade oss om hur mönstringen skulle gå till räckte jag upp handen, och bad att få gå till psykologen direkt. Jag fick förklarat för mig att det inte var förrän dag två vi skulle dit, men efter att ha stått på mig lite fick jag en snabb audiens.

Psykologen påminde starkt om Farbror Barbro, och jag insåg snabbt att han inte var särskilt nöjd med sin lott i livet. Han ville därifrån så snabbt som möjligt, och fick han bara en anledning var han beredd att skriva under på vad som helst. Ungefär så här utspelade sig konversationen:

- Ja, Mårthen. Eftersom du kommer hit direkt antar jag att du har stora problem?
- Ehh, ja, kanske.
- Vi tar det från början. Lågstadiet - du blev mobbad?
- Öhh.
- Och senare på högstadiet kom droger in i bilden?
- Ehh.
- Svårt att hitta ett sammanhang, inga vänner, missbruksproblematik?
- Ehh, njae.
- Det låter ju inte som att du borde göra lumpen med den här bakgrunden. Jag kommer att skriva att du inte är lämplig, så får du vänta här utanför tills bussen går hem ikväll. De visar nog någon film du kan titta på medan du väntar.
- Öhh, okej.
- Du blir väl inte ledsen nu, va?
- Nej, det är nog för allas bästa.

Jag behövde inte ens ljuga. Och inte göra ett enda test. Jag fick se filmen "Congo" tre gånger, och sen var det dags att åka hem. Där slutade min militära karriär. För rikets säkerhet var det nog lika bra.