När metoden är viktigare än budskapet

När nya kommunikationsformer introduceras är det ganska fantastiskt i sig. Vad som kommuniceras brukar vara av underordnad betydelse. Den 28 november 1922, alltså för exakt 85 år sedan, var flygkapten Cyril Turner den förste någonsin som skrev ett budskap i himlen med hjälp av ett flygplan. Högt ovanför New Yorks horisont kunde man en kort stund läsa budskapet "Hello USA", innan bokstäverna skingrades för vinden. Ett ganska enkelt och logiskt budskap, men visst hade man kunnat tänka sig något roligare. Metoden har ju senare blivit ett klassiskt inslag i romantiska komedier, där den används för att fria, be om ursäkt eller något annat gulligt. Ofta med någon form av förväxling inblandad, så att det blir väldigt pinsamt.

Det får mig att undra. Vad var det första som någonsin skrevs med en kulspetspenna? Det första någon sa i en mobiltelefon? Vad stod det i det första sms:et som skickades? Förmodligen är svaren ganska tråkiga. Det första som skrevs med en kulspetspenna var nog några krusiduller, och sedan testpersonens namnteckning. I mobilen hördes nog en röst som sa något i stil med "hör du mig, jag hör dig", och det första sms:et gissar jag var fyra bokstäver långt. Test.

Gissningar, givetvis, men tyvärr ganska rimliga. För mig känns det ganska sorgligt att revolutionerande former för kommunikation invigs med alldagliga och tråkiga budskap. Metoden går till världshistorien, men budskapet är glömt på några sekunder. Och det värsta är att det får 85-årsjubilerande "Hello USA" att framstå som ganska fantasifullt.