I veckan rapporterade flera medier om den stackars familjen som blev förgiftade efter att ha följt ett recept i Matmagasinet. Recepttidningen hade publicerat receptet på Världens godaste äppelkaka, i vilken det bland annat ska ingå muskot. Ungefär två kryddmått vore en rimlig mängd, men i receptet stod det att man skulle blanda ned tjugo rivna nötter.
Visst är det synd om dem, jag säger inget annat. Men en grundkurs i källkritik skulle inte skada. Det faktum att muskotnöt oftast säljs i förpackningar om en eller två nötter borde ha varit en första varning. När de nu ändå köpt på sig ett stort lager, och förväntansfulla börjat riva ner sina nötter i smeten borde nästa varning ha kommit: lukten. Om en krydda med så besk doft totalt dominerar smeten kan man tycka att någon borde ha reagerat. Men icke.
- Ulla, ska det verkligen smaka så här beskt?
- Ja, det står här att det är världens godaste äppelkaka, så nu äter ni!
Och det var fyra i familjen som blev förgiftade. Törs man gissa att det var tre som åt för att inte göra den fjärde besviken, och en som åt för att bevisa något för de andra tre. Gott kan det inte ha smakat. Jag är glad att jag inte var med runt det middagsbordet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänkte samma sak när jag läste det där. Har alltid varit av åsikten att det är roligare att frihanda lite när man bakar eller lagar mat, dock kanske inte 4 dl salt eller 20 muskotnötter.
Jösses ja, tragikomik på hög nivå. Den passar nästan här, om du inte kände till den förut: www.darwinawards.com/
Skicka en kommentar