Har precis köpt Radioheads nya skiva. Ni vet den där som bara går att köpa via deras hemsida, och där man själv sätter priset. Jag valde att betala fyra pund. Det hade känts rimligt med lite mer, men jag hade inte så mycket mer på kontot just nu.
Jag gillar idén. Givetvis hade det varit lättare om man fått höra skivan först, så att man lättare kunde bedöma vad den var värd. Men å andra sidan har jag ju vanligtvis inte hört skivor innan jag köper dem ändå. Sen väcker det förstås nyfikenhet. Vad har andra betalat? Vad är det mesta någon har betalat? Finns det någon som har betalat mer än hundra pund? Tusen?
Konceptet får mig att fantisera vidare. Tänk om metoden tillämpades på fler produkter i vårt samhälle. Dagens lunch till valfritt pris. Vad ger du för en liter mjölk idag? Tanken är svindlande. Skulle man vara en av dem som bar upp systemet, eller skulle man vara en av snyltarna?
Nu ska jag lyssna på skivan, och avgöra om jag gjorde ett fynd, ett dåligt köp, eller helt enkelt var en simpel snåljåp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vad tyckte du om den?
Den hade varit värd sju pund. Varken mer eller mindre. Det är ett gott betyg. Bättre än "Hail to the thief". Sämre än "Amnesiac".
Kolla det här! Intressanta länkar om hur ekonomerna har stora problem med att förklara varför folk VILL betala för något som man kan få gratis.
http://w2.sydsvenskan.se/blogg/index.php/2007/10/14/daniel-sandstrom/video-killed-the-radiobighead/
(om adressen inte funkar, gå in på www.sydsvenskan.se och klicka på kulturbloggen i listan till vänster, rätt långt ner).
Jag tror faktiskt att Radiohead är nåt viktigt inom den mänskliga naturen på spåren...
Tack för en bra blogg.
Tack för länkarna, det var intressant läsning! Jag hoppas att vi får se fler försök av det slaget, så kanske det blir tydligare vad det leder till.
Skicka en kommentar