Det ser bättre ut på pappret

Ibland kan man i litteratur läsa formuleringar i stil med:

"Han försökte le mot Allan Fredriksson, men den monumentala trötthet som smugit sig över honom under förhöret förvandlade leendet till en grimas."

Det ser ju ganska bra ut. Man förstår att personen det handlar om är mycket trött, och i ett sådant tillstånd att han kanske ser ganska bedrövlig ut. Han har en god vilja, men befinner sig i ett tillstånd där kroppen inte riktigt lyder.

Men grimas? Jag ser framför mig en man som försöker le, men istället råkar skela med ögonen, sträcka ut tungan, och dra ut sina kinder med händerna. Snacka om dålig kroppskontroll.